Idag är det exakt en månad sen vi lämnade Sverige. Det känns vansinnigt mycket längre än så. Vi har hunnit med så mycket, funnit oss tillrätta i ett land som är lite likt men mest olikt allt vi är vana vid sedan tidigare. Det har funnits stunder då det mesta kännts överjävligt, då tårarna har runnit och jag har kännt i varenda cell att det var rent vansinne att åka. Det har också funnits stunder då jag kännt att jag har haft superkrafter, som faktiskt lyckats övervinna en del jobbiga saker och gått hel ur dem i ett helt nytt land och vågat stå på mig i diskussioner på ett annat språk än mitt eget. Ibland har jag tänkt på alllt och alla därhemma och kännt ett litet sting av saknad (ibland över logiska saker som höst, adventspynt, mamma, lägenheten, Jacks leksaker och ibland helt ologiska som när Martin imorse hittade sitt svenskaspel-kort i sin kavajficka och utbrast "ååh jag vill spela på LOOOTTTTTTTOO"), men allt det vägs upp av när jag tittar på Jack som möter en ny bekantskap i lekparken och prövar sina första stapplande engelska ord och upptäcker att han kan faktiskt kan göra sig förstådd (han svarade mest yes och no men ändå!).
Vilken gåva att få chans att bo i ett annat land ett tag, och vilken glädje och nytta av det vi alla kommer ha för lång tid framöver. Lite så tänker jag idag.
Kära Veronica!
SvaraRaderaJag blev lite rörd när jag läste detta och förstår att du känner så här. Men jag tycker du/ni är starka som klarat av den här första tiden med både medgång och motgång. Försök att tänka på allt det positiva och stötta varandra i de jobbiga stunderna. Vi längtar efter er alla och ibland känns det extra mycket. Men vi ser fram mot bloggläsandet och skypen. Och resan i april förståss. Må så gott och kram till er alla, Kicki!
Hej, för mig var det fruktansvärt när ni for iväg. Och jag saknar er här så klar, att få åka spårvagn eller gå på bio med Jack på helgen och äta lunch med dig och Ted någon dag i veckan. Men samtidigt måste ni ju ta chansen med detta äventyr när den kom! Att skypa är ju inte alls dumt och att så ofta få läsa om ert dagliga liv i bloggen är hur kul som helst. Puss och kram från mamma.
SvaraRadera