Martin kom igår hem från jobbet med en bekymrad min och berättade att han stött på någon som kunde liknas vid en rejäl kulturkrock vid dagens möte. Två av hans kollegor hade fått i uppdrag att sammanställa en poster där man redogjorde för den forskning som bedrivs i fjärilsburarna på stadens botaniska trädgård. En av hans kollegor jobbar extra där och under tider då burarna inte används för utställningar så får forskarna komma dit och göra sina experiment med egna fjärilar, och nu tänkte väl botaniska trädgården att det vore fint om allmänheten fick lite information om det också för att visa att de liksom hänger med och dessutom samarbetar med ett välrenommerat universitet. Kort sagt, de satte sig ner och började brainstorma om vad som skulle stå på postern.
Till saken hör att de frågor de försöker få svar på i sina experiment handlar om partnerval och hur fjärilar använder sina färger för att kommunicera om vem som ska få para sig med vem o s v. och det var här diskussionen tog en helt nu vändning. För det är nämligen inte alls okej, från botaniska trädgårdens sida, att skriva eller prata om parning eller partnerval överhuvudtaget. För då kan man skapa problem för de familjer som inte har hunnit ha det där snacket om blommor och bin än. Hör ni hur absurt det här är? Man får inte ens prata om pollinering hos blommor, för att det kan vara stötande, PÅ EN BOTANISK TRÄDGÅRD får man inte prata om hur blommorna förökar sig!!
Om någon kommer fram till en anställd i fjärilsburen och helt öppet frågar vad fjärilarna egentligen gör när de sitter ihop sådär på någon blomma så får den anställda svara att de gör precis vad ni tror att de gör, men inte vara mer specifik än så eftersom det kan finnas BARN där. Har ni hört något så knäppt? Som att barn skulle tycka att det vore konstigt att fjärilarna gör nya fjärilar? Man behöver ju faktiskt inte vara mer teknisk än så, men man behöver ju inte ljuga eller låtsas som att fjärilslarverna regnar ner från himlen för det?
På postern får de skriva att fjärilarna "ger varandra uppmärksamhet" men där går gränsen. Måste vara frustrerande att vara forskare och försöka få svar på frågor om naturens gång, som egentligen bara handlar om att hitta mat och att föröka sig, när det ena är så tabu att man knappt kan prata högt om det på allmän plats. Vissa dagar längtar man helt enkelt hem lite mer än andra.
En vanlig syn i botaniska trädgårdens fjärilsbur... Bild lånad härifrån!
