Mt Ord, andra försöket...

Söndag idag och första dagen på egen hand efter att ha haft sällskap hemma  nästan en månad. Vi övningskörde lite här hemmavid innan vi drog iväg ut i öknen. Vi hade planerat att åka till Saguaro lake men eftersom vi inte hunnit köpa något dagspass i Tonto Nationalpark så blev vi inte insläppta vid infarten. Det var bara att bita i det sura äpplet och hitta en ny picnic-plats (och framförallt att låtsas inför de två som satt i baksätet att allt var enligt planen, det vet alla som umgåtts med barn att framförallt när de är hungriga så finns det inte utrymme för oro eller tvekan... fake it until you make it helt enkelt!). Vi svängde av på en annan liten grusväg och hamnade på en parkeringsplats där en massa människor hade parkerat sina pick-uper med släp och sedan kört iväg på fyrhjulingar ut i öknen. Eftersom det inte fanns några bord där så gjorde vi en favorit i repris och packade fram picnicen i bakluckan. Det krävs inte mycket för att roa en treåring, han tyckte att det var världens roligaste!

Efter att äggmackorna hade landat i magen så drog vi iväg till det där höga berget (Mount Ord)) som vi gjorde ett försök att åka upp på i december men då var det alldeles för halt. Nu var det bra väglag men vi åkte i allafall inte hela vägen upp, vi stannade och tog en liten promenad på ett grymt utsiktsställe i alla fall.

På vägen tillbaka hem igen åkte vi igenom ett hav av vackra vårblommor, såklart var vi tvugna att stanna och fota lite även där. Så nu har vi tankat naturupplevelser för att klara oss ännu en vecka här i asfaltsdjungeln!

Vi år vår matsäck med utsikt över Four Peaks

Mysigt att fika i bakluckan

Lika som bär!

Ger man treåringen kameran så fotar han väl det han tycker är snyggast i hela världen... Tack för den vinkeln liksom!

Sen ville han fota blommor. Gulligt att man ser hans skugga!

En liten ödla satt och solade på en stock.

Mr Happy i bilen.

Vi kan flyga, vi är inte rädda!

Det blommar i öknen.

Bara i Amerikat! Tror vi måste anlita dem om vi ska flytta här borta...

Vi plockade med oss en liten bukett hem, i brist på påskris.

Påskkärringen pladdrar lite...

För ovanlighetens skull var den här gamla morsan ute på lokal igår! Det var ju sista chansen till barnfri utekväll på ett tag och vi valde en fredag för att vi ville gå och kolla på Martins professor och hans band som typ varje fredag spelar på en pub i Scottsdale. Det var så himla bra, det är ju absolut något särskilt med att titta på folk som har spelat instrument hela sina liv och magin bara händer där framme utan att de inte ens ser ut att behöva anstränga sig.

Dessutom är det väl sjukt orättvist att en och samma människa kan vara bra på så många olika saker? Jag menar han är ju inte bara en helgrym violinist (och kan typ spela 20 instrument till) utan också supersmart och duktig ledande forskare. Dessutom är både han och hans fru supertrevliga, vilket gör att man struntar i att vara bitter och bara njuter av att få ta del av allt detta fantastiska.

Lite mindre fantastiskt att Ted-grisen bestämde sig för att börja hojta redan 05.38 imorse vilket kanske var lite väl tidigt för min smak. Det var ju fortfarande mörkt ute, men den som försökt förhandla med en morgonpigg bebis vet att utgångsläget är skapligt hopplöst. Det positiva är väl att jag får njuta av en lång och fin påskafton. Får krama ur det sista ur våra gäster (bildligt och bokstavligt) eftersom de sätter sig på ett plan mot kalla Sverige ikväll.

GLAD PÅSK förresten! Och grattis till Teddot som blir 11 månader idag, bara en kvar till den första magiska födelsedagen som jag är så himla glad att vi får fira tillsammans med barnens fina farföräldrar.

Nu ska den här påskharen (som idag känner sig mer som en påskkärring...) sätta på en stor kanna kaffe och smaska på ett par välbehövliga alvedon innan jag funderar ut bra gömställen för äggen. Häpp!

Lilla skitungen!

Hämnden för att du väcker mig, jag fotar dig med blixt!

När det lider mot... påsk!

Förra påsken (som till och med låg lite senare, i början av april om jag inte minns fel) snöade det och Martin och Jack byggde en snögubbe ute på Solbacka. I år "firar" vi i nästan 30 graders värme. Påsken här i USA verkar mest vara en högtid i kyrkorna, idag långfredag (som här av någon anledning kallas Good Friday) är förskolan öppen som vanligt. Jag antar att det mesta som jag själv förknippar med påsk är gamla hedniska traditioner som snarare firar att våren är på intågande. Har inte sett skymten av en enda fjäder, och barnen får samla ägg i en Easter Basket istället för att leta pappersägg. Det är väl iofs kanske samma sak, godisätandet är huvudsaken. Farmor och farfar har skickat oss ett paket med påskägg som vi ska gömma imorgon, Jack är ju helt inne på det där med skattkartor så jag antar att det kommer bli någon form av skattjakt.

Det är verkligen vår ute nu, det blommar överallt och är jättefint. Konstigt att det kan blomma och vara grönt när det är så torrt, men det är ju bara att passa på och njuta. Det härligaste är nog att alla miljoner citrusträd blommar nu och sprider en ljuvlig doft över hela valleyn. Och lillprins bus har fått nya vårskor igen för han växer så det knakar om det.

 

Letade efter en bild på snögubben i arkivet men hittade ingen, snubblade istället på den här fina från påsklunchen 2006 på Solbacka. Mycket vatten har runnit under broarna sedan dess (och ett och annat frisörbesök för någon som sitter bredvid mig...)

 

Rocky Point från my point of view!

Hej stackars försummade blogg! Jag skyller på en intensiv och rolig helg i Mexico på ett hotell med lite svajig internetuppkoppling... För att gottgöra kommer här en bildbonanza från helgens alla äventyr. Nu är vi i allafall tillbaka hemma och en knapp vecka återstår innan våra gäster återvänder till Sverige, jag tror att jag kommer uppdatera bloggen lite tätare när jag inte har massa folk här hemma hela dagarna att prata med. Men nu; Rocky Point/ Puerto Peñasco i bilder!

Jacken spexar i barnpoolen med sin sprut-haj

Fint läge för poolområdet och jättehärligt att avnjuta en röd solnedgång från den där bubbelpoolen...

Lilla Teddot har blivit så stor... och gillar också att bada!

En solnedgång från vår balkong.

Vi köpte mango från ett litet stånd på stranden

Dessa solnedgångar alltså, man kan inte se sig mätt!

Hittade ett hål på stranden där vi stoppade ner Ted, han var dock lite för tjock och fastnade på mitten...

Martin och jag fick en halvdag på egen hand, då hyrde vi en ATV och körde Rally i sanddynerna...

...följt av lunch på en supermysig uteservering precis vid havet.

Sen festade vi loss på Piña Coladas i ananas!

Ted älskade att krypa runt i sanden.

En annan slags mammaledighet

Har hittat en ny morgonrutin som jag verkligen ska försöka hålla. När Martin och Jack har cyklat iväg till förskolan så packar jag ner Ted i vagnen och rullar bort till poolen. Där får han förmiddagslura medan jag simmar några varv och sedan slappar i en solstol. Det blir kanske inga långa stunder, men som mamma är man ju expert på att ta vara på tiden. Fyrtio minuters tystnad bara för mig själv och jag är mer utvilad än en efter en hel veckas solsemester förr i tiden. Idag överraskade lillpyret dessutom med att sova i över en timme så nu är jag dunderladdad inför dagens övriga utmaningar (som det där med att powerwalka nästan 8 km i nästan 30 graders värme... lite svettigt men ett angenämt besvär ändå). Måndagspepp med andra ord!

 

Det verkar finnas fina väderförutsättningar för att rutinen ska kunna bli en riktig rutin!

Sunday bloody Sunday

Imorse tänkte jag att dagens utflykt skulle generera ett långt och fint inlägg med fina bilder och underfundig text men sorgligt nog så finns det ingen som helst energi till att göra det. För det allra mesta går det ju hur bra som helst att ha med ungarna på alla våra upptåg, men ibland blir det dagar som denna när bara allt är en enda lång uppförsbacke.

Ni som en gång delat hushåll med en treåring vet kanske hur det är, allt är tråkigt och gör man minsta lilla fel så blir det totalt psykbryt och översvämning i de små söta ögonen. Jag vill inte ha skor, jag vill ha soppasossor..NEEEEEEJ jag vill inte ha soppasossor jag vill ju ha SKOOOOOOOR och så vidare i en evighetslång cirkel av ångrande och ångrande igen. Rekordet var väl förresten härom dagen när han ångrade att han kissat på toaletten och ville ha tillbaka kisset igen, herregud hur håller man sig från att skratta och gråta på samma gång under ett sådant ångrar-anfall? Ja lilla gubben, det kan inte vara lätt att vara 3, men sannerligen är det inte plättlätt att vara 29 heller alla gånger!

Vi packade i allafall ihop alla väskor med matsäck, kikare och kamera och alla små solstrålar och körde en dryg halvtimme ut i öknen. Där hittade vi en picnic-plats vid en flod, och när vi ätit våra äggmackor gick vi på en liten upptäcksfärd.

Vi kollar i en bok vilka djur och växter vi kan hitta

Lillebror är i allafall på gott humör för det allra mesta

Man måste ju börja i tid!

På exkursion längs strandkanten

Det gröna som växer på träden är mistel!

En liten fin hackspett

Lite balansgång hinner man alltid med

En jordekorre som håller utkik

Liten pojke framför stort berg

Det var riktigt varmt idag också och så fort som vinden mojnade blev det lite jobbigt att vara i solen så efter ett par timmar packade vi in oss i bilen och åkte hem. För att avsluta den här dagen lite bättre än den började bestämde vi oss från att ha pizza-mys i soffan.

Nu ser jag ett det blev ett ganska långt inlägg med rätt många bilder i allafall. Det ger alltid lite extra energi om man får dela med sig av det som kännts jobbigt, det blir lite lättare att skratta åt det hela då. Imorgon blir det förskola igen, jag tror vi alla kommer må bra av att vara ifrån varandra en liten stund efter en väldigt intensiv men rolig vecka.  

Childrens Museum

För att göra något extra kul sista dagen på Spring Break-lovet så passade jag och Karolina (Matyldas mamma) på att ta ungarna till Childrens Museum i downtown Phoenix. Det var inte en idé som var unik för oss om man säger så, hela muséet var knökfullt med Spring Break-lediga barn och deras familjer. Det var lite hysteriskt i början och Jack blev ledsen när han gång på gång blev påsprungen av stora barn (De nästan slog mej mamma!... han är ju lite känslig min lilla duvunge) men efter lunch lugnande det ner sig en aning och barnen hade jättekul. Jag kommer definitivt åka dit med Jack igen en annan dag när det är lite lugnare där, det fanns flera avdelningar som han bara älskade.

Vi åkte spårvagnen dit och det var ju ett äventyr i sig, och efteråt gick vi till en liten park och åt glass. Jack är ju så säker i sin engelska så han förekom mig och beställde sin glass helt själv, det var bara att hala upp plånboken :) En fin fredag var det absolut, men igår kväll var jag så trött att jag somnade typ tio minuter in i den film som vi skulle se, och då var klockan inte ens nio.

Väntar på spårvagnen

Spännande att åka tåg!

Inne på muséet kunde man köra en gurk-bil

I ateljén fick man måla både på och inuti en stor rymdraket!

Man kunde cykla igenom en biltvätt

 

Lillebror fick också prova...

Glass och mys

 

Såklart kastades det lite sten också. Aldrig en utflykt utan stenkastning!