Djur och grottor

Lite trött efter gårdagens eskapader och den tidiga morgon som lillskrutten envisas med, därför får ni klara er utan uppsats om helgen och istället nöja er med ett gäng bilder från igår:

Det sedvanliga äggmacke-stoppet

Kalkongam, en lika vanlig syn ute i öknen som en skata i Stureby

En chuckwalla-ödla bland klipporna

På väg upp till en grotta med gamla indian-bosättningar från 1400-talet. Det var en halv mile att hajka, med en skaplig lutning uppför. Duktiga Jack orkade gå hela vägen upp och nästan hela vägen ner...

Vi hittade en torkad skorpion

Saguarosarna blommar nu. Vansinnigt vackert!

Grottan med rester av husväggar inuti

Coolt!

Skaplig utsikt hade de säkert även då!

Ha en fin tisdag! Här råder rena måndagskänslan efter långhelgen, men vi jobbar på det. 

antiklimax?

 

Ibland brukar jag roa mej med att gå in och kika på statistik över bloggen. Fantisera över vem det är som sitter i Sydkorea och klickar bland mina bilder (42 gånger totalt sedan i oktober, kan väl knappt vara en slump då?), jag har 119 klick från Ryssland och 21 i Danmark. Undrar vilka det är? Jag känner ingen där vad jag vet.

Men det roligaste kom när jag härom dagen skulle kolla mina trafikkällor och vilka ord folk har googlat på för att komma hit. Haja besvikelsen hos de två som googlat "smisk på rumpan" och kommit till den här bloggen. Antar att de letade efter något lite mer...eh... spännande :)

Ha en awesome söndag folks (var i världen ni än befinner er, och hur ni än kom hit)!

Dålig bil-karma?

Det är väl ingen direkt överdrift om jag säger att vi har haft lite otur med våra bilar genom åren. Det är verkligen världens tristaste historia så jag ska inte tråka ut er med den, men man kan väl säga att vi nästan har lagt ner mer pengar på bilverkstäder än på bilarna i inköpspris och att detta inte har varit världens bästa beslut. Aldrig mer en halvbillig, halvgammal bil sade vi när opel-skrället äntligen blev sålt.

Nu hamnade vi dock i en sits där vi var tvugna att köpa en halvbillig bil igen, och tro på själva fan om det inte är på väg att ruinera oss igen. Motorlampan på morsan-bilen har lyst ett tag och imorse lämnade vi in den på verkstad för att de skulle kolla vad felet var. Efter en halvtimme ringer de och säger att växellådan är helslut och att vi hade tur som inte behövt bogsera bilen dit... Det är alltså samma bil som jag körde upp i i förrgår, det hade ju sett fint ut och fanskapet hade lagt av just då. Växellådan måste alltså bytas och det till det facila priset av 3000 dollar (nästan 20 000 kronor)! Hela bilfan kostade ju knappt mer än så!

Mekanikern sa att eftersom motorn är så fin och lite extra av något slag så var det ändå värt att lägga de pengarna, förhoppningsvis får vi väl tillbaka några kronor på investeringen när vi säljer den. Man byter ju typ växellåda en gång i en bils hela liv så det var ju extra bra timing att det skulle hända just nu.

Men vi har bestämt oss för att bara lägga de pengarna och inte tänka på saken mer. Det blir ju bara extra jobbigt om man går runt och är arg, det vinner vi inget på i allafall. Det kunde ju definitivt varit värre, bilen kunde ju teoretiskt sett lagt av mitt på motorvägen och någon kunde kommit till skada...  man får ju tänka så istället för att tänka på vad mycket kul vi kunde haft för de där 20 000 kronorna.

Helgen börjar inte jättebra, men tekniskt sett har den ju inte börjat än och nu kan det bara bli bättre. Långhelg har vi också, det är Memorial Day på måndag och jag har ingen aning om vad vi firar men jag är glad att vi får tre härliga dagar tillsammans allihop. Pepp!

Och apropå ingenting, plötsligt bara kunde han göra såhär! Hittade en funktion på min kamera där man kan filma i slow motion, ganska coolt och användbart när man försöker fånga två virvelvindar på bild!

I did it!

Klarade uppkörningen idag! Nu är jag helt dränerad på energi (gissa om jag låg och fickparkerade i sömnen inatt) men glad och väldigt lättad. Att det gick vägen måste jag tacka min tålmodiga familj för som stått ut med timmar och fler timmar på en parkeing i gassande solsken...

lite hemlängtan idag

Insåg i helgen att förskolan inte börjar igen förrän på torsdag istället för idag måndag. Det har varit 2 veckors uppehåll mellan vår- och sommarterminen och lärarna ska städa ur och organisera om klassrummen, samt introducera nya studenter. Två veckor som nu blev nästan tre. Tre extra dagar är ju egentligen ingenting, men när en unge bokstavligen (nästan) klättrar på väggarna av uttråkning och den andra vägrar att sova mer än två 30-minuterspass på hela dagen och bara gnäller alternativt river hela lägenheten och det är 38 grader ute så man orkar inte gå till eller vara i paken några längre stunder så känns tre dagar TILL som en oöverskådlig tid.

Dessutom känns det surt som tusan att vi missar en playdate med Jacks två favvokompisar från förskolan imorgon eftersom jag inte kan köra dit  p g a den förbannade missade uppkörningen och det är lite väl långt (och varmt) att cykla eller gå ända dit.

Det händer inte varje dag men idag längtar jag tillbaka till Stureby och till vår lekplats på gården och lekkompisar runt hörnet. Och krispig vårluft.

Kollar man att andra hållet i två sekunder så kan man ger sig sjutton på att man hittar honom såhär när man vänder tillbaka blicken... inte en lugn stund med andra ord!

...och himlen därtill...

Grattis min älskling!

Martins födelsedag idag och efter att vi sjungit och delat ut presenter så skypade vi lite med familjen som också sjöng fint. På födelsedagsbarnets önskelista stod ett nytt försök på det där höga berget, Mt Ord, och idag tog vi oss ända till toppen! Det visade sig att det inte var riktigt lika högt som vi trott (det finns tydligen fler berg med samma namn i Arizona, vad det nu ska vara bra för...) men över 2000 meter i allafall. Sista biten fick vi gå till fots och med ungar och matsäcksväskor att släpa på så var vi rejält trötta när vi kom upp. Men belöningen, äggmackor och kaffe på en filt i gräset och till det en utsikt som hette duga, gjorde att det absolut var värt besväret. Det kändes verkligen som att vi svävade bland molnen där uppe, och eftersom det inte var någon biltrafik och knappt några människor så var det overkligt tyst bakom fågelsången i trädtopparna. En riktigt lyckad söndagsutflykt med andra ord, och jag tror att födelsedagsbarnet kände sig riktigt nöjd med sin dag!

En picnicplats med utsikt den här gången.

Glad bebis!

Jack som gillar att fota så mycket... tror han måste få en egen kamera så småningom, men än så länge nöjer han sig med att låna våra.

Den här har han tagit.

Och den här. Naturbegåvning!

 

Men sen hittar man bilder som den här i kameran och då påminns man om han att faktiskt bara är 3 år... haha.

 

Fina fina utsikten!

Avslutade det hela med att fira loss på stans bästa hamburgerhak, följt av ett svettigt pass med fickparkerings-träning på en grusplan här i närheten. Lånade några övergivna kundvagnar som koner, riktigt classy!

He's a pool guy!

När ens treochetthalvtåring kommer rusande med andan i halsen och ivrig blick och talar om att han minnsann tänker bli en pool guy när han blir stor och att han ska sköta om alla pooler och ha en lång håv, då vet man att man upplever någonting nytt. Kanske ses som bagatellartat men jag är så glad att hans bild av världen blir lite vidare av att vi bestämde oss för att åka hit.

Tror inte att han hade kommit på tanken att bli poolskötare om vi stannat i Stureby forever and ever.

Glad fredag och trevlig helg på er därute!

Bilden är en av de tusentals (!) som farmor och farfar tog under sitt besök hos oss...

Bryt ihop och kom igen

Gjorde första försöket till att köra upp igår. Det gick inte jättebra om man säger så. Uppkörningen gick till så att jag skulle börja med att fickparkera åt vänster i en ruta, och jag fick bara backa och köra fram en gång. Inget sicksackande in alltså men tre chanser fick jag. Första försöket blev ganska bra tyckte jag själ , bilen stod rakt och snyggt, men det blev ett par dm för långt ut från kanten. Sedan gick det bara sämre och sämre, antar att jag blev lite för nervös. Det tråkigaste var väl att eftersom jag missade på fickparkeringen så avbröts alltihop och jag fick inte ens fortsätta köra. Hade önskat att de kunde gjort en samlad bedömning av alla moment istället för att döma ut mig helt efter bara fickparkeringen, det känns ju inte som ett jättebra mått på hur säker och bra bilförare man är om man säger så. Kommer ju aldrig inträffa i verkliga livet att man bara måste fickparkera åt vänster på bara två manövrar...

Jag är däremot inte världsbäst på att misslyckas med saker, blir alltid jättebesviken och förbannad på mig själv. Har ju alltid varit något av en "duktig flicka" och därför var det kanske till och med lite bra för mig att se att hela världen inte går under av en misslyckad uppkörning. Bryt ihop och kom igen sa Martin. Det kostar ju bara 10 dollar och jag har tre försök på mig så nu är det bara att öva järnet i helgen och försöka igen nästa vecka. Drop in är det också så det är bara att åka dit. Kommer ju bli världsbäst på att fickparkera i alla fall och det är ju alltid nåt.

 

Två gullungar har jag i allafall att vara stolt över. Svårt att känna sig helt misslyckad då, och tur är väl det!

Back on track!

Vi har haft ett par jättefina och fullspäckade veckor tillsammans med barnens farföräldrar, därför har bloggen och jag fått vila lite från varandra. Vi har bland annat hunnit med ökenutflykt, grymmaste förskole-avslutningen, nagelfix för morsorna, storslagna vyer i Grand Canyon, födelsedagsfirande på riktigt för två och i förväg för en tredje samt morsdags-fika vid poolen. Och så självklart en massa annat.

Självklart är det världens mysigaste att få besök här borta, men det blir ju lite lördag hela veckan och trots att det är tråkigt att vara själva igen så är det ändå lite skönt att det är vardag igen. Jag blir ofta lite knäpp av att vara ledig för länge, blir alltid lite förvirrad och undrar vart livet är på väg och så. Och särskilt nu när livet är så konstigt och man varken vet vart man bor längre eller vad framtiden kommer att innebära så är sådana funderingar lite extra jobbiga att ha i skallen. Därför välkomnar jag nu vardagslunken med öppna armar! Lite extra just nu för att vardagsbestyren håller tankarna på hur härligt det är i Sverige nu på våren på avstånd och låter mig slippa påminnas om att jag faktiskt längtar hem lite.

Längtar efter gläntor fulla av vitsippor och efter ljumma vårvindar som inte steker mig levande (nu börjar sommaren komma så smått här borta med temperaturer som sticker över 100 F /37,7 C varenda eftermiddag). Men biljetterna hem i sommar är bokade och den 6 juli åker vi härifrån och på morgonen den 9 juli kommer vi efter två nätter i NY City till ett förhoppningsvis sommarvackert Stockholm. Och regnar det under hela månaden vi är hemma så gör det inget heller, det är ju skillnaden mot att vara här borta som räknas. Det är ju inte för vädrets skull vi kommer hem, det är ju för att få träffa alla människor vi längtat efter under de 7 månader (idag faktiskt!) som vi varit borta. Fint väder kommer vi ju garanterat att få under det kommande året här i allafall...

Nej nu får det vara slutsvamlat för idag, har ju lite vardagsbestyr att ta tag i. Eller rättare sagt två små bestyr som behöver lite coaching i hur man leker i samma rum utan att wrestla ner varandra (det större bestyret) eller klösa av huden från varandra (det lite mindre bestyret). Må gott.

Minsta trollet och jag i Grand Canyon. Kallt men obeskrivligt vackert var det!