Idétorka

Har helt slut på inspiration för saker att skriva om här. Jag gillar som bekant att blanda högt och lågt, djupt och ytligt men idag är det inget överhuvudtaget som vill komma fram. Vi har varit här i snart 5 månader och nyhetens behag börjar lägga sig, vardagen kanske inte är grå utanpå men till sin karaktär är dagarna förvånansvärt lika vilka dagar som helst vilket såklart är lite tråkigt. Jag menar inte att vara otacksam, det är helt fantastiskt att kunna hämta på förskolan i kortärmat och sandaler i februari, men det där hämtandet och lämnandet, nattandet och matandet för ändå med sig ett visst mått av tristess var i världen man än befinner sig. I vanliga fall kanske man inte bryr sig så mycket, men har man en blogg där man bjuder in människor att kika in i ens liv så vill man gärna ha något (roligt, tjusigt, fint, gripande you name it...) att visa upp. Och nu finns det inte så mycket nytt att visa. ni vet hur mina barn ser ut och har sett tusen bilder på vilka galna upptåg de har för sig. Ni har sett palmerna och solljuset. Ni har (kanske, om ni har orkat) läst mina tankar kring olika saker. NU vet jag inte alls vad jag ska skriva om längre, allt känns så... gjort.

Kanske kommer inspirationen och skrivglädjen tillbaka nu när vi får besök hemifrån som kan göra att vi ser saker på nytt igen. Vi kommer ju definitivt göra saker som vi inte har gjort tidigare, och se nya saker och givetvis kommer detta också att dokumenteras på olika sätt.

Och precis nu inser jag att jag lyckats skriva ett helt inlägg om att jag inte vet vad jag ska skriva om. Ett meta-inlägg. Alltid något!

 

Blev lite gladare när jag insåg att jag har hittat kanske den enda bilden när våra barn faktiskt är lite lika varandra. Det är kinderna som gör det!

En späckad helg

En unge som ser till att underhålla sig även om inte picnicvädret var det varmaste. Även om ljudet är lite halvdant så hoppas jag att det hörs hur fin engelska han pratar...

Helgen bjöd i vanlig ordning på mathandling och hemmafix, men denna gången klämde vi också in en snabbpicnic i en riktigt blåsig park, ett ikeabesök och till slut landade vi i soffan för att slökolla på oscarsgalan. Fantastiskt roligt med statyetter till Sverige, och självklart en massa fina klänningar...

Förra måndagen var en riktig skitdag, och för att förhindra att denna ska bli lika grå så har jag laddat upp med världens lyxfrukost helt för mig själv; pannkakor med sirap och jordgubbar, scrambeled eggs och knaperstekt bacon. Nu kan måndagen få bli precis hur som helst, känner mej redo att lyfta en hel häst om det så skulle behövas men det får bli tvättkorgen istället (inser att jag skriver ofta om att vi tvättar eller viker tvätt men det tvättas mycket i det här hushållet...).

Vårtecken

Inte för att vi har haft någon vinter att tala om men nu är i allafall våren på väg och det talas om temperaturer runt 25 grader nästa vecka och framåt (vilka vårtemperaturer va?). Det syns på vägen från förskolan också, att våren är på väg, så himla fint!

Ha en mysig lördag, nu kopplar vi snart ner kontakten med Sverige för att hålla spänningen inför sista deltävlingen i mello vid liv...

Vi är fler i familjen som älskar t-shirtväder...

Halvvägs!

Det är ju lite av ett hån mot alla som har tagit eller försöker ta körkort i Sverige men efter en och en halv veckas halvhjärtat plugg så klarade jag idag teoritestet och fick mitt instruction permit. Martin tog både teoriprovet och körprovet och klarade båda, så nu har han ett fint amerikanskt körkort i plånboken. Trots att själva provet kanske känns banalt jämfört med det svenska så tänker jag i allafall vara glad och stolt över att jag klarade det. Frågorna var ändå ganska långa och självklart på engelska och jag hade faktiskt inte ett enda fel och behövde inte ens svara på alla frågor, medan Martin faktiskt klarade sig precis med 24 rätt av 30. Sjukt att min totala avsaknad av körerfarenhet kunde vara till min fördel framför Martins tretton år med körkort, men tydligen kom man längre med att bara plugga på det som stod i boken och inte tänka för mycket själv...

Jaja, en fin start på en solig fredag i allafall :)

Ja ni fattar ju såklart att nyckelpigorna inte hör hemma där egentligen, men det kändes olustigt att posta en oredigerad bild även om eftersom jag gärna vill visa er kortet så blev det denna lösningen...

Funderingar kring super size-samhället

Har funderat litegrann på en sak. Här i USA är ju ganska många överviktiga och en del sjukligt feta, och man skyller det hela på den amerikanska livsstilen med mycket stillasittande och dålig kosthållning. Men är sanningen verkligen så himla enkel? Om det vore så enkelt så skulle det väl bara vara att genomföra en massiv informationskampanj så vore det hela överstökat. Jag tror att man måste gräva mycket djupare än så för att komma närmare svaret. Nu vill jag klargöra en sak; jag menar ju verkligen inte att man per automatik mår bättre om man väger mindre, i många fall är det ju precis tvärt om. Själv har jag aldrig varit smalare än under perioder då jag av olika anledningar mått riktigt jäkla dåligt.

Men vi börjar med barnen. Jag bryr mej inte jättemycket om vuxna människor väljer att misshandla sina kroppar på något sätt. Jag menar jag kan tycka synd om någon som inte mår bra, men jag tror inte att det man kan hjälpa människor som inte själva vill ha hjälp eller är redo att förändra sina liv. Men när man ser en familj på ett hamburgerhak och alla medlemmar är överviktiga eller feta, till och med barnen, så mår jag faktiskt illa. Jag är verkligen ingen matfascist, jag älskar en god hamburgare och pizza och annan mat som själen men sällan kroppen mår bra av. Mina ungar likaså, jag menar Jack skulle kunna leva på enbart ponsindalo (pommes frites) och lördagsgodis om han fick välja. Men just därför vet jag också att man måste äta ganska mycket snabbmat för att bli överviktig när man är liten. Man har ju ett naturligt spring i benen och dessutom växer man ju. Det är fruktansvärt provocerande och jag kan ju inte låta bli att undra över hur föräldrarna tänker. Barnen blir ju skadade för livet, det är ju ytterst få som klarar av att ha ett obekymrat förhållande till mat under resten av livet om man börjar det med en ätstörning av något slag.

Här i USA har man hajat att det är bra att rikta informationen till barnen, på disney-kanalen är det ofta reklamfilmer och små tecknade serier om nyttig mat och vad man ska äta för att kroppen ska må bra. Men jag tror inte att enbart information räcker, jag tror att ungar av idag mycket väl vet vad som är nyttigt och onyttigt. Att ständigt tala om för överviktiga människor vad som är nyttigt att äta är väl lite som att tala om för dem att de fattar lite trögt som inte gör det som är bäst för dem själva. Jag tror istället att det är farligt om man redan som liten får lära sig att det är något förbjudet och skamligt med att äta onyttigt, risken att man tycker väldigt illa om sig själv när man faller för frestelser är ju ganska hög isåfall. Och att tycka illa om sig själv har väl knappast fått någon att må bättre? Risken är ju så stor att man tar till onyttig mat som tröst, och den onda cirkeln är ett faktum. Problemet är väl då snarare att barn idag vet lite väl mycket, att vi vuxna lägger sådan vikt vid att skam- och skuldbelägga smaskig snabbmat och godis och ge det en förbjuden stämpel. Alla som har sett ett avsnitt av Biggest loser vet ju att det ofta ligger ett riktigt osunt förhållande till mat och till den egna kroppen bakom en ohälsosam vikt (både under- och övervikt).

Man är också snabb på att berömma och bestraffa när det handlar om mat, vilken duktig pojke du var nu som åt upp alltihop!, precis som att barn av idag behöver ännu fler sätt att bli bedömda på än de som redan skapar stress och hämmar kreativitet och självförtroende. Nej, ett obekymrat förhållande till mat är en av de saker som jag högst önskar mina barn. Att de ska kunna njuta av god mat utan att känna sig som dåliga människor oavsett om de blir veganer, sushifreaks eller fortsätter som vanliga hamburgarmoffare. Därför kan jag inte göra annat än att bekräfta Jacks känslor när han utbrister att han skulle vilja bo på Wendys eller att han vill äta lördagsgodis till middag (däremot skulle jag aldrig ge efter för alla hans önskningar men det är väl tjusningen med att vara vuxen och förälder och den som bestämmer). När vi äter ute får han alltid bestämma vad han vill ha, när vi äter hemma så serverar vi bra mat och man äter så mycket man vill, samma regel för alla runt bordet. På så sätt försöker vi avdramatisera det där med maten som man hör att så många småbarnsfamiljer bråkar om. Ibland är det jättejobbigt, när ungen bara har ätit tre pastaskruvar på hela dagen så blir man lätt lite orolig, men då försöker jag alltid att tänka på det som vår BVC-sköterska brukar säga: om man serverar barnen varierad och bra mat så får de i sig vad de behöver varenda vecka, det är genomsnittet som räknas! Man måste alltså våga lita på att barnen är kompetenta och själva kan välja hur mycket de ska äta. Här svämmar marknaden över av vitamintillskott både för barn och vuxna, men jag är övertygad om att de allra flesta som äter varierad mat och frukt varje dag får i sig precis allt som behövs ändå.

Sen vill jag avsluta med att citera en fantastisk kollega och vän: Man får inte glömma att barn har rätt att få mat på bordet, men de har ingen skyldighet att äta den!

Däremot har väl vi vuxna en skyldighet gentemot barnen att se till att de mår bra, och där måste jag tyvärr erkänna att det amerikanska samhället hittills har misslyckats rejält.

Vi gillar Wendys, och det är inget vi tänker skämmas för!

Om tiden som springer i Bolt-hastighet

En av de finaste sakerna med att få en tvåa är att man är så himla mycket bättre på att njuta av bebistiden. Även om det inte alltid är sådär njutbar så njuter man ändå för att man när man tittar på sin stora unge ständigt blir påmind om att tiden springer iväg alldeles för fort. Återkommer med något längre en annan dag, vi plöjer oss igenom fantastiska säsong 1 av tv-serien Girls och Martin sitter och väntar otåligt i soffan.

Det var ju igår som han var såhär liten...

...och nu väljer han bort mysiga godnattsagor för faktaböcker om djur som äter upp varandra!

Full rulle kanelbulle

Inte en lugn stund här hemma idag, jo en halvtimme fick jag att äta frukost i lugn och ro medan han förmiddagslurade men nu är det full rulle igen. Varför nöja sig med att bara klättra in i öppna spisen när man dessutom kan gnugga sina kolsvarta händer i ansiktet så man ser ut som en krigsmålad indian?

Guilty as charged!

Om en strumpa är försvunnen så har Teddo den i munnen...

Rockor och soppasossor

Dagens bästa enligt Jack: Vi besökte Sea Life Arizona och spanade in livs levande maneter, hajar och stingrockor. Han var jätteintresserad men lite reserverad, vi fick flera gånger påminna om att det var en glasruta mellan oss och de stora fiskarna. En mjukisrocka och ett gäng små hajar och valar fick följa med oss hem, och hela eftermiddagen och kvällen har han lekt med dem och nu sover han sött med mjukisrockan i famnen.

Dagens bästa enligt mej: Efter akvariet gick vi förbi crocs-butiken och shoppade med 20 procents rabatt på redan låga priser. Det blev ett par nya soppasossor till Jack (foppatofflor som han kallade dem när han var mindre) och en fin keps, och ett par flats till mig.

Nu är det mindre än två veckor kvar tills första besöket från Sverige kommer, ska bli så mysigt! Nu väntar sängen på mej, behöver ladda lite ny energi inför kommande vecka med bl a teoriprov för körkortet på fredag. So long!

Klart vi kollar på mello!

Med risk för att låta lite tjatig, MEN SJUTTON VAD VECKORNA SPRINGER IVÄG! Fredag igen, denna helgen har inte så mycket inbokad förutom en fantastiskt efterlängtad massage i morgon lördag. Man förstår inte hur mycket en hel timmes egentid med någon som knådar ens trötta och slitna mammakropp betyder förrän man har varit i det läget att man knappt får sitta på toa en minut ifred utan att någon ropar

Maaaammmmaaa, vaar ääär du? Får jag vara med när du kissar? Oj vad mycket kiss det kommer...

Ja ni hajar att lite egentid är på sin plats! Kanske kollar vi in ett akvarium som finns här också, Jack har ju dille på fiskar nu och kanske kan en liten fiskboost (och ett litet besök dess giftshop) göra att han kommer vidare i sin lek. Just nu är nämligen en av favoritlekarna att ta på sig min omlottkofta och låta snörena hänga ner och då är han en manet. Som jag skrivit förut så är det ju inget fel på gossens fantasi i allafall :)

Imorgon kväll är det ju mello också! Eftersom vi ligger 8 timmar efter er så ser vi inte programmet direkt (då är vi ju för det mesta i mataffären...) utan vi ser det på kvällen när kottarna somnat. För att inte paja spänningen så har vi infört total svensk-media-lockout från 12 på dagen, man får inte ens kolla fejjan eftersom alla är så snabba på att kommentera där. Det är ju inte för att musiken är fantastisk som vi kollar, det är för att hela spektaklet är roligt att kolla på bara. Dessutom brukar vi hålla på och gissa vilka som går vidare, det är därför mediablockaden är så viktig. Måhända att mello är cheesy och så men det känns som hemma och det är mysigt att någonting kan vara som vanligt när ingenting annat är det.

Happy Valentine!

Vi firar inte alla hjärtans dag så mycket, till skillnad från resten av det här landet. Har tillbringat förmiddagen idag på Phoenix Zoo tillsammans med ett par grannar och nu i eftermiddag blir det en sväng till biblioteket för att förhoppningsvis hitta nya haj-böcker.

Igår var vi på MVD (typ motsvarande vägverket) och hämtade ut varsitt häfte med all den teori man behöver kunna för att ta körkort här. Martin måste ju fixa ett amerikanskt körkort eftersom det svenska inte riktigt duger här och jag skulle verkligen behöva lära mig att köra bil. Man måste klara teorin för att få "learners permit" men när man väl gjort teorin får man köra upp när som helst. Att ta körkort här är inte på långa vägar lika omständigt (och framförallt dyrt) som i Sverige men det är ju lite läskigt också att det går så enkelt. Jag tänker i allafall bli riktigt säker bakom ratten innan jag gör mitt "road test". Jag hoppas sedan att det går lite enklare att ta svenskt körkort när vi kommer tillbaka...

Har för tillfället bytt ut engelskaböckerna mot den här "tegelstenen" till teoribok...

Vatten över huvudet?

Undrar vad jag egentligen tänkte på när jag skrev in mej på den där engelskakursen... Har ju läst en hel del kurser på 25 % förut och det har verkligen inte varit något problem att hinna med trots ett fullbokat liv i övrigt men detta är något helt annat. Har inte läst så många riktiga "pluggkurser" innan utan mer kurser där man förväntas analysera och fundera, då är 25% enkelt att hinna med eftersom man kan göra annat samtidigt som man funderar (det funkar t o m bättre om man har något för händer!) men den här kursen kräver verkligen att ag sitter med näsan i boken under 1,25 arbetsdag och den tiden är faktiskt himla svår att få till för mig. Vi får väl se hur det går, kanske är de andra momenten enklare (böckerna ser i allafall annorlunda ut), kanske klarar jag tentan ändå. Ska göra mitt bästa så får vi se helt enkelt.

En annan sak som kanske påverkar min studiemotivation är det där med sömnen. Jag känner många som precis har fått eller ska få bebis och jag vill inte vara den som sätter moln på himlen men sanningen är ju den att man sover sämsta möjliga under perioder när man har en bebis i huset. Nu är det nog ungefär ett år sedan som jag sov en hel natt (man sover ju inte skitbra de sista månaderna i graviditeten heller) och det börjar ta ut sin rätt. Då har vi ändå haft tur denna gången med en bebis som inte vaknar till ordentligt utan mest vill ha lite närhet eller nappen när han skriker till, men det är det där med sammanhängande sömn som är nyckeln till att inte känna sig som en zombie dagen efter.

Usch vilket gnälligt inlägg det här blev, för att väga upp det avslutar jag med en lista på saker som är himla bra just nu:

* Igår fick vi ett fint paket med kläder och presenter från farmor och farfar, tack snälla!

* Solen skiner igen och i helgen väntas 23 härliga sommargrader!

* Det är bara drygt 2½ vecka tills mamma och Caildo kommer hit, längtar!

* Vi mår bra.

* Jack stormtrivs på förskolan.

* Den här bloggen, som först och främst var till för att våra närmaste skulle kunna se vad vi höll på med här borta, läses nu av folk runt om hela jorden. jag fattar ju att det mesta är felklick, men att någon sitter i Kazakstan och läser det jag skriver skänker mej ändå lite glädje och skrivlust :) Blir också glad av tanken att jag har en riktig följare i form av Matyldas mormor i Polen, zabawa do lektury! (hehe hoppas inte att google translate lurar mig att skriva något helt annat än jag hade tänkt...)

Apache Trail och lake Canyon

Mulet, lite regnigt och kallt idag. Är det inte märkligt att varenda gång man vaknar och det är lite mulet och grått så påverkas man direkt. Det är precis som att kroppen har blivit beroende av sol sol sol varje dag och nu tror den att det är slut på sol för ett halvår eller så och bara skriker efter mer. De dagar som solen skiner däremot går allt lätt och det är total sommar i sinnet även om det bara är ett par plusgrader ute.

Igår stack vi i allafall iväg med bilen igen, ut i öknen. Det var ett par veckor sedan nu och det var precis som att man hade glömt av lite hur himla vackert det faktiskt är. Vi åkte en bit in på Apache Trail, en gammal väg som verkligen bjuder på otroligt fina vyer över öken och berg. Vi stannade vid en liten sjö för fika och lite lek, sedan åkte vi en bit till. Efter ett tag blir den fina asfaltsvägen en enkelfilig grusväg och det är lite otäckt att få möte där när det stupar många meter rakt ner, tror vi kommer återvända och åka hela vägen en vardag när det kanske är lite mindre trafik på vägarna. Dessutom var det skapligt kallt uppe i bergen igår, vilket gjorde att vi inte ville stanna någon jättelång stund, men himla mysigt var det ändå! Tänk att vi bor mindre än en timmes körväg härifrån... Är så glad att vi tar oss tid att göra utflykter som denna nästan varje helg, vi måste bli bättre på det när vi kommer hem till Sverige igen också. Det där att bara ta ledigt från alla måsten en dag och bara vara tillsammans i lugn och ro är verkligen helande på alla sätt.

Scenic view!

Äggmackor och kaffe vid lake Canyon

Självklart skulle det kastas lite sten också

En glad skrutt, som alltid

Håller med om att det inte syns jättebra men i trädet sitter en knallröd kardinalhanne! 

Saknade systemkameran och kikaren lite...

Ok då...

... eller inte. Det gjorde vi ändå.

De enda vilddjuren vi såg (förutom fågeln) var de som satt i baksätet och höll låda :)

Här var det ganska högt så vi fick hålla i treåringen så han inte sprang utför något stup

Snygga familjen!

Magisk utsikt

Vår bästa investering, en manick som gör att man kan lyssna på Ipod via kasettdäcket i bilen :)

När vi kom hem igen så hjälptes Jack och Martin åt att montera och städa ur nya cykelkärran som vi fått av ett par snälla grannar. Givetvis tyckte han att det var jätteroligt att åka bakom Martin och han pratade på om att han själv var Bamse som tävlade och att Martin var lilla åsnan o s v...

Imorse trotsade de regnet och tog cykeln till förskolan istället för bilen.

Martin sportar sin nya frisyr som jag fixade i lördags. Han var lite trött på att ingen amerikansk frisör kunde göra en "södermalmskotlett" så han lät mej gå loss med klippmaskinen istället...

Busungar!

Under en helt vanlig timme i det bergmanska hushållet kan man få vara med om följande:

Storebrorsomsorg när den är som allra finast:

Vad gör du med tvättkorgen Jack?

- Jag bryter av små pinnar som Ted ska äta...

Ertappad i pås-lådan! Dags att skaffa skohorn...

Behöver jag ens skriva hur svarta hans händer var när jag hittade honom på väg in i öppna spisen (som inte används men ändå var rejält sotig inuti)? 

Det språkliga förfallet

Jack har ju blivit fantastiskt duktig på engelska, man kan föra en enkel konversation med honom nu och han förstår och kan sätta ihop ganska långa meningar. Dock pratar han fortfarande svenska med oss, förutom ibland när vi leker, då tycker han att det är jätteroligt och ber om att vi ska prata engelska med honom. Han pratar ju jättebra svenska fortfarande och kan föra ganska avancerade resonemang på sitt modersmål. Det känns som att engelskan har gjort hans svenska ännu bättre och vice versa, d v s flerspråkighet när det fungerar som allra bäst.

Men jag själv däremot, Herregud! tycker att min engelska blir sämre och sämre och parallellt med det också svenskan. jag antar att det inte är sant, det måste ju vara en ren omöjlighet att bli sämre på något man övar på varenda dag hela tiden. Däremot tror jag att jag hamnar i mer och mer avancerade diskussioner på engelska, vilket gör att jag känner mig sämre, medan man inte känner av sina framsteg lika tydligt. Är inte det en fantastisk egenskap vi människor har, att vi är så bra på att hitta det som är dåligt men inte alls är lika duktiga på att känna igen det som är bra? Den egenskapen är nog förresten ganska svensk, tycker mig se att mentaliteten här borta är annorlunda och det är inte alls något konstigt att man erkänner att man är riktigt bra på något. Där har vi definitivt något att lära!

Åter till det språkliga förfallet. För att bli ännu bättre på engelska, och för att det är enklast så eftersom de pocketböcker jag hade med mig är utlästa, har jag på senaste tiden läst skönlitteratur på engelska. I kombination med massa amerikansk TV och att jag hör så mycket engelska känner jag att mitt svenska ordförråd börjar krympa (eller i allafall stagnera, ha! ett svårt ord jag fortfarande kan använda). Jag håller fast i bloggen med ett järngrepp för att inte tappa min uttrycksförmåga helt, men det är ju framförallt här det märks. Jag kan verkligen förstå nu hur svenskar här i USA (som kanske dessutom lever ihop med en amerikan och bara pratar engelska hemma också) kan tappa sin svenska så fort. Man brukar ju skratta åt t ex Victoria Silvstedt för den sakens skull, men för min del är det definitivt slutskrattat nu när jag lite bättre förstår vad hon går igenom.

Jag säger verkligen inte att min engelska är så himla bra, men att jag delvis tänker på (måhända knackig) engelska i första hand gör att jag ibland måste översätta mig själv för att kunna skriva. Men liten identitetskris såhär på fredagen har väl ingen dött av? Eller heter det verkligen så? ;)

Can I have some more crackers, please? 

På förskolan får han lära sig ett jättetrevligt sätt att prata, 

vilket han till vår glädje tar med sig hem också.

The shout-out-louds och jag

Är det så himla konstigt om man får lite koncentrationssvårigheter i det här huset eller? Har försökt styra upp lite datorgrejer och skriva handlingslista men ni ser ju hur bra det går...

Jaja, imorgon är det en ny dag, kanske kan jag till och med hinna göra några engelskauppgifter då. Jack ska nämligen på teater med förskolan så han är borta på förmiddagen, och har jag tur så kanske gaphalsen sover något pass som är längre än en halvtimme. Och det är ju dessutom fredag imorgon, så himla härligt. Hur vi fredagsmyser här borta? God middag med tända ljus, ett glas rödtjut till de vuxna och när småtrollen har somnat blir det På Spåret på SVT Play. Svennebananigt så det förslår!

Men nu blir det tapaskväll med Matylda och hennes föräldrar, så mysigt att lyxa til det en vanlig torsdagskväll.

Nu vet jag...

... precis varför man inte ska parkera vagnen under ett träd fullt av bajsnödiga fåglar!

Skratta inte åt mej!

Tisdagsaction (kanske världens mest överdrivna rubrik...)

 Tisdagar och torsdagar när vi är hemma allihop försöker vi att ta det lite lugnt. Inga tider att passa vilket är jätteskönt och vi tar dagen lite som den kommer. Oftast är vi inne på förmiddagen och går ut efter att Ted har vaknat från sin middagsvila. Lugn i det stora kan ju dock generera action i det lilla...

Står här och hänger lite oskyldigt... 

Plötsligt ropar Jack att han vill ha hjälp med något och jag tittar bort max 2 sekunder. 

Sedan hittar jag honom såhär:

Envishet lönar sig! Vem har inte drömt om att få suga på ett avocadoskal liksom?

Super Bowl och Beyoncés frisyr

Vi hade jätteroligt på Super Bowl-festen igår. Ingen av oss kan ju ett dugg om amerikansk fotboll men det visade sig att det kanske bara var en tredjedel av de som var där som vekligen följde med i matchen. Däremot var alla helt galna i reklamfilmerna. Tydligen är reklamfilmerna just under Super Bowl-sändningen specialgjorda enbart för detta tillfälle, och en 30 sekunders reklamtid kostar typ 5 miljoner dollar men ses av uppskattningsvis 100 miljoner människor. Stort!

Spexigt var det också att alla, för att göra det hela lite mer intressant, hade bettat på huruvida Beyoncé som var huvudakten under halvtidsshowen skulle ha håret lockigt eller rakt. Hon hade håret vågigt men rakt i botten, dock kom man överens om att eftersom mindre än 50 % var rakt så vann de som hade bettat på lockigt. Sen började det regna litegrann och en jättefin regnbåge visade sig, något som är ganska ovanligt här eftersom det inte regnar så ofta så alla halade fram sina kameror.

Bildcocktail

Det händer ganska ofta att jag tar bilder som jag tänker att jag ska publicera i bloggen, men så blir det av olika anledningar inte av. En del bilder passar helt enkelt inte inte i det inlägg som jag just då har i huvudet, utan i ett annat, och så blir det andra inlägget aldrig skrivet och.. jaja.. ni hajar.

Dessutom slog det mig att jag inte riktigt vet hur mycket ni har fått se hur det ser ut här i Tempe där vi bor, ofta blir det ju så att man fotar en massa när man är på utflykt men inte så mycket hemmavid. Därför kommer idag en bildkavalkad, med blandade bilder. Hoppas det kan vara av intresse (ber om ursäkt i förväg om vissa kanske är mer intressanta än andra)!

En riktigt arizonsk solnedgång.

Vårt postrum, gillar att det finns stora skåp längst ner där brevbäraren kan lägga större paket och sedan lägger han bara nyckeln till skåpet i vårt postfack!

En av de parker vi brukar gå till på hemmadagarna. 

Fick lära mig något nytt om jättekaktusarna...

...nämligen att det är vanligt att småfåglar bor i dem när de blivit lite gamla och torra.

Martin uppe på campus en fin dag i julas när vi åt lunch ihop.

A-mountain, ASUs maskotberg.

En pelikan i Tempe Beach Park

Visdomsord från samma ställe

Vackra vackra Arizona. Här på vägen hem från Tucson.

Kan inte fatta att jag har en unge som är såhär stor nu, och kan klättra i träd. 

Känns som att han lärde sig gå i förrgår.

Ännu konstigare är det att lillknyttet plötsligt blivit en lekkamrat.

Töntigt att fota TVn, men det kändes ändå lite mäktigt att se Obamas andra inaguration live på CNN.

Roligt!

Lagade den första rätten i min nya kokbok, succe! Det är fiskfilé panerad med nachoschips och pistagenötter och en massa härliga kryddor.

Överallt, och då menar jag i varenda trädgård, står citrusträden och dignar av frukt. Ser definitivt fram emot blomningen i vår!

En helt vanlig gata i området där vi bor. Vet faktiskt inte riktigt varför jag tog den här.

Mitt senaste fynd; en skötväska från Skip Hop för ca 200 kronor. Det är BILLIGT!

Älskar mönstret och färgerna.

Idag är det ju Super Bowl och i eftermiddag är vi medbjudna på ett riktigt Super Bowl Party. Ska bli riktigt spännande, det känns ju lite som att amerikansk fotboll och framförallt Super Bowl är en av de största händelserna här, ser fram emot att fira den här dagen tillsammans med ett gäng tvättäkta amerikaner. So long folks!