Lördagshälsning

Efter att ha handlat allt vi skulle behöva för ett halvår i ide (kändes det som) så traskade vi ner till poolen i eftermiddags. Det känns faktiskt lite lyxigt att ha tillgång till pool nu när jag har förstått att verkligen inte alla har det, att vara blöt är egentligen det enda sättet att orka vara utomhus just för tillfället.

Men jag klagar inte, nu går ju vi mot det bästa halvåret här borta medans jag vet att även om hösten kan vara härlig i Sverige så är inte regniga mörka novemberdagar det bästa jag vet direkt. Imorgon blir det utflykt och kanske lyxar vi till det med ett restaurangbesök också. Vi måste ju fira att Arizona-hösten snart är här!

Inget bus i den blicken inte...

Två av mina fina!

Han spenderar mer tid under än över vattenytan

Ett halvhjärtat försök till gruppfoto, ni ser ju hur entusiastiska de andra två är...

Skoj i poolen!

Till Jack

Lilla älskade unge. Det känns som att det var igår som du låg skrynklig och varm i min famn, alldeles ny. Det känns som att det var alldeles nyss som din pappa och jag var på inskolningssamtal på Långåkerstorpet i Stureby där du skulle inleda din förskolekarriär. Det känns som vi precis kommit hit till Arizona och du har börjat på Child Study Lab, och fast du inte kan ett ord engelska så klarar du dig jättebra där. Du lär dig supersnabbt och efter bara ett par månader kan du föra långa resonemang och argumntera på ett språk som inte är ditt första.

Idag när jag lämnade av dig i ditt nya klassrum med din nya lärare så såg du så himla stor ut. Du har koll på läget och efter att jag visat dig var din lunch box skulle stå och var toaletten fanns så vinkade du bara glatt och sa att du skulle gå och leka.

Jag fick din pappa att lova mig att gå och spionera lite på dej under lunchen så att jag skulle få veta att allt var okej. Jag är helt övertygad om att du har underbart roligt där tillsammans med nya och gamla kompisar och tillsammans med din nya lärare och alla nya studenter. Jag vet mycket väl att jag är jättefånig som sitter här hemma och nästan räknar minuterna tills jag får åka och hämta hem dig igen och höra om allt du har gjort idag. Jag borde njuta av tystnaden nu när Ted sover men istället sitter jag här och längtar lite efter dig.

Så ologiskt är ett mammahjärta.

Svala 36 grader...

Det här med att perspektiven förskjutits en del. I går och idag har det varit lite halvdant väder här borta, d v s lite mulet och det har till och med regnat till och från. Det har med andra ord varit riktigt drägligt och man har till och med kunnat vara ute litegrann till skillnad mot annars då man får dödsångest av att bara gå til bilen (på riktigt alltså, inget skoj). Idag stannade termometern på 36 grader och därför tyckte jag att det kändes som en bra idé att gå en liten prommis bort till biblioteket istället för att ta bilen. Av olika anledningar så kunde vi nämligen inte ta bilen, annars hade jag nog inte ens kommit på det... Det är ju verkligen inte långt dit men jag vill tala om att vi alla tre var rätt svettiga när vi kom fram. Sen när tycker jag att 36 grader är svalt liksom?

 

Och kolla in torsdag förresten, värsta köldknäppen!

Första klippet!

Okej, även om det tog emot så insåg till och med jag att det var dags för Teddot att bli av med det värsta bebistrasslet. Och eftersom förskolan börjar på riktigt nästa vecka så passade vi på att klippa Jack också, även om det inte var akut för hans del. Däremot hade han uttryckt önskemål om en tuppkam, efter att ha sett en kille på IKEA här med värsta tuppkammen... Så därför tog vi oss till världens bästa (i mitt tycke i allafall) barnfrisör i eftermiddags.

Roligt väntrum, bara en sån sak! Ni ser ju hur nackhåren fladdrar när han springer...

Jacks tur först, han fick en faux-hawk (istf mohawk, älskar att amerikanarna är så påhittiga med ord!)

Teds före-bild

Kollar koncentrerat på Toy Story under klipppningen

Och efteråt!

Lite uppsnyggat bara

Mina snygga killar! Man kan tro att de allt som oftast ser ut såhär...

...men det här är nog närmare sanningen. 

Nu tar vi fredagsmys här hemma, trevlig helg på er!

bebisförskola och wonderwoman som granne

Ted har börjat i förskolan idag! Eller i och för sig har vi bara varit där en halvtimme och träffat läraren och de andra barnen och föräldrarna, och i och för sig har han börjat i en parent-toddler klass där jag kommer att vara med honom hela tiden. Men ändå, visst är det något speciellt att se sin lilla lilla bebis springa omkring och hälsa på nya vuxna och nya barn och leka med massa nya saker. Han kändes liksom så stor plötsligt.

Och det visade sig att han är en ganska utåtriktad och tuff kille (vilket vi redan visste, men man vet ju aldrig hur blir i en helt ny miljö), och trots att jag tror att han var nästan yngst i gruppen så var han nog den som tog för sig mest och var minst blyg av alla. Han sprang mest runt själv, kom bara tillbaka ett par gånger för att kolla att jag satt kvar på samma ställe (och det gjorde jag ju såklart, man har väl varit med om en och annan inskolning förr...) Hade vi inte åkt hit så hade han med största sannolikhet börjat i förskola nu och efter idag är jag fullt övertygad om att det hade gått jättebra, men det känns också ganska bra att han får vara hemma med mig ett helt år till, min lilla bebis.

Jag satt mest och tjattrade med en annan mamma, och det slog mig återigen hur fruktansvärt trevliga de flesta är i det här landet och hur enkelt det är att börja prata med nya människor. Och nu när vi har varit ett tag här borta så har jag vant mig vid det, och är inte längre så misstänksam. För det är en stor skillnad, det märkte jag väldigt tydligt när vi var i Sverige i somras. Det här öppna trevliga sättet är verkligen något som jag ska försöka ta med mig tillbaka, tror vi i kalla mörka Norden skulle må bra av att prata lite mer med varandra. Apropå det så var vår nya granne här och knackade på i förmiddags, och vi stod och pratade en bra stund. Hon var också så himla trevlig och när Jack presenterade sig med "Hi, my name is Superman" så var hon jättesnabb med att svara "And I´m Wonderwoman, nice to meet you", så himla härligt med vuxna som hänger på barnen utan att blinka. Jack har ju blivit så snackig med alla han möter och när vi var i Sverige så fick han ofta nöja sig med ett mumlande, lätt besvärat "hejhej" när han pratade med någon okänd på stan. 

Imorgon blir det till att hälsa på i Jacks nya klassrum och träffa nya läraren, spännande och lite nervöst. Jag hoppas ju att det blir lika bra för honom det här året, och att de inte stirrar sig binda på alla "academics" utan att han får vara sig själv och leka så mycket han behöver. Sedan är det ju jättebra att han får lära sig saker också, man kan väl säga att förskolan här är betydligt mer uppstyrd än alla förskolor jag har satt min fot på i Sverige och det är ju både på gott och ont. Men mest på gott hoppas vi.

Nya läraren i bakgrunden!

Full rulle...

Mycket spännande att utforska

Jack var också med, och njöt av att vara tillbaka i sitt gamla klassrum för en liten stund. Här i "camping-utstyrsel" från dramacentret.

Heaven in a store (och lite annat)

Okej, det händer inte jättemycket spännande just nu. Om ett par veckor låter det förmodligen annorlunda då både förskola (Jack) och parent-toddlergrupp (Ted) drar igång, samt Little Allstars (Jack), simskola (Jack) och sångstund (Ted). Då kanske det istället händer alltför mycket, så hinner jag i allafall inte skriva, men det är när det är många järn i elden som jag trivs som bäst. Dessutom var vi eniga om att göra den här utlandsvistelsen så innehållsrik som möjligt för alla inblandade, och med hjälp av City of Tempe så har vi bokat in ett gäng aktiviteter för ungarna till ett väldigt förmånligt pris (vet att bara simskola är apa-dyrt i Sverige, här betalar vi 35 dollar/ca 200 sek för 6 gånger...)

I allafall så är det söndag kväll och helgen har varit ganska lat, ingen utflykt denna gången. Istället har vi fördelat tiden mellan att shoppa och att hänga i poolen. Alltså inte vid utan i poolen, för man måste se till att hela tiden hålla sig i vattnet eller åtminstone blöt för att överhuvudtaget orka vara utomhus någon längre stund, så varmt är det fortfarande. Jack har förresten fått ett nytt cyklop och en snorkel, och de har han i princip levt i sedan han fick dem. Han är superduktig på att snorkla också, med hjälp av armkuddarna simmade han idag under vattnet från ena sidan poolen till den andra och andades bara genom snorkeln. 

Igår åkte vi i allafall till en ny outlet en liten bit utanför stan och den var bra. Mycket bra. De har en converse-outlet store och den var också mycket bra. Vi kom därifrån med matchande skor till kidsen (Jack var överlycklig för att äntligen fått exakt likadana som pappa) och ett kitchigt döskalle-armband till mig. Det var förutom redan bra priser halva priset på andra paret så Teddans skor gick på ca 13 dollar/mindre än 100 sek. Det var kanske tur att ungarna var med och att de var lite otåliga, annars hade det nog varit lätt för mig att stanna LÄNGE där inne.. :)

Hur söta?

Lillen som modell...

(Trouble in paradise?)

Vädret har varit lite spännande, mörka moln  och envist blixtrande på himlen både igår kväll och i dag men hittills inte en enda droppe. Längtar så efter att få uppleva ett riktigt monsun-regn och hoppas för all del att säsongen inte är riktigt över än. 

Kommande vecka bjussar på föräldramöte och "meet the teachers" för båda barnen, förhoppningsvis kommer denna veckan att springa iväg för vi längtar allihop efter att förskolan ska dra igång på riktigt. 

Va? Måste man inte ha cyklop när man kollar på TV, menar du det?

Godmorgon/godnatt till er!

I parken då och nu

Det må vara världens klyscha men visst är det så att det är på de små man ser att tiden går.

Tedden då i Daley Park.

Tedden imorse på samma ställe.

Förutom lite förundran/ångest över hur barnen växer så har dagen hittills inneburit mattvätt (hur spännande är det inte att två gubbar med en jättestor dammsugare kommer och sprutar vatten på golvet?), bibliotekslek och historiska muséet-häng med efterlängtad förskolekompis. Happy Tuesday!

vardags(lunk?)

Då var det vardag igen och slut på friden. Eller vem försöker jag lura, varken helgdadar eller sommarsemestrar är väl särskilt fridfulla i den här familjen, men skillnaden är att Martin åter är på jobbet vilket betyder att jag är ensam om att försöka tämja vilddjuren här hemma. Förskolan drar igång först om 2 ½ vecka så vi tre ska slita på varandra lite till.

Denna helgen har vi framförallt försökt att vända dygnet rätt till AZ-tid och hålla oss vakna tills dess att ungarna ska sova och helst lite till. På ett sätt är det ju såklart bäst att försöka vända dygnet rätt på en gång, men samtidigt vill man ju se till att hela familjen är i fas så därför har det varit en utmaning minst sagt. Det är ju liksom inte kul att tvingas gå upp och leka mitt i natten om man själv är dödstrött, samtidigt som det är ytterst svårt att tala om för en ettåring att han gör bäst i att hålla sig vaken till kvällen. Men ge det en vecka till och jag tror att vi är i hamn.

Annars så har det inte hänt så mycket mer än att vi igår åkte på utflykt till Tonto Natural Bridge State Park (dessa långa namn, varför envisas de?) och det var ju fint där, och lite mindre varmt än här fast ändå jättevarmt. Och sen när vi kom hem så tog vi ett dopp i poolen och Jack hittade en ny kompis i en 7-årig tjej som han tydligen ville imponera på för plötsligt glömde han bort att vara livrädd för att få vatten i öronen, och så simmade han efter tjejen ut på det djupa med armkuddarnas hjälp. Och det gick ju hur bra som helst.

Och sen kom vi upp och hann inte mer än att blinka så hade Ted kontaminerat båda badkaren och en bra bit av heltäckningsmattan. Så det blev en hektisk stund där vi försökte sanera både barn och lägenhet medan Jack stup i ett avbröt med frågor som "Vad luktar det?", "Varför har man två armar?", och "Varför bajsar Ted överallt"? Och om vi hade tvivlat på beslutet att ta hit mattvättarna snarast så hjälpte Jack oss med att bestämma oss när han imorse hällde ut en hel tallrik Kefir (typ som filmjölk) på golvet för att han "fick lite på handen" som han själv förklarade det hela.

Det här livet alltså. Det blir inte alltid som man tänkt sig men det blir sällan långtråkigt i allafall.

Gulle-ödlan satt och solade på en stock

Mästerfotografen har fångat resten av oss på bild

Äggmackor och vattenmelon, precis som varje söndag

The natural Bridge

Äntligen på plats!

Resan gick väldigt bra, men den var lång!  Vet faktiskt inte om jag föredrar en kort och en megalång flight framför två halvlånga som vi hade förra gången, men med tanke på hur smidigt allt gick på Heathrow (jämfört med Newark förra året som var rena mardrömmen) så föredrar jag nog ändå att byta i London. Så om någon mer nu skulle få för sig att hälsa på oss (snälla, SNÄLLA typ) så vet ni det.

Det enda dumma var att vi i all vår blåögdhet trodde att det skulle finnas någon papperskorg där vi kunde kasta de bananer som vi heligt lovat på tulldeklarationen att vi inte hade med oss. BIG MISTAKE! Vi kom fram till tulltjänstemannen med fruktpåsen i högsta hugg och han skickade oss direkt till extra inspektion där vi fick skicka alla våra väskor genom en extra röntgen-maskin och dessutom fick vi stränga order om att aldrig göra om detta för då skulle vi få böta 300 dollar. Dyra bananer. 

Nu sitter vi här klarvakna hela familjen sedan 03.00 och väntar på att ett par dagar ska gå så att den förbaskade jetlagen ska gå ur kroppen. Kan inte minnas att det var såhär illa sist men å andra sidan så var ju Ted vara 5,5 månad och Jack drygt 3 då och han hade precis slutat sova middag så det är ju två helt andra barn som vi har att göra med den här gången.

Det är i alla fall mycket mysigare att vara här igen än vad jag hade trott att jag skulle tycka, och det var jättehärligt att se lyckan i barnens ögon när de fick återse alla sina saker här hemma. Nu väntar 10 månader till i öknen innan vi lämnar USA för gott och vi ska banne mej se till att det blir 10 minnesvärda månader. Pepp!

Jetlaggad unge kollar på Vänner kl. 04.56, börjar bli trött igen efter att ha varit uppe och härjat 2 timmar redan... <3

Time to say goodbye

Då var vi här. Sista dagen i Sverige och på landet innan vi ikväll tar hyrbilen ut till Arlanda och checkar in i världens minsta hotellrum för att få några timmars värdefull sömn innan världens längsta torsdag tar vid imorgon.

Vi har haft en fantastisk sommarmånad i Sverige. Vi har har riktigt fint väder många dagar (och de andra glömmer man så enkelt bort när man tänker tillbaka). Vi har haft otaliga grillkvällar, sett Gyllene Tider, gått på barrunda på Södermalm, haft kräftskiva, firat födelsedagar och skålat och dansat oss svettiga med gamla och nya vänner på sommarens finaste bröllop. Vi har skrattat oss lyckliga över att ha fått återse familj och vänner som vi inte träffat på länge, för att sedan gråta igen när det var dags att säga hejdå. Kan ärligt säga att jag aldrig tror att jag har kännt efter så här mycket någon sommar förr, för jag tror aldrig att man kan njuta av något så fullkomligt om man inte vet med sig att det inte kommer att vara för alltid.

Det passar på ett sätt ganska bra att himen är gråmulen och att det regnar idag. Klart att man hade hoppats på att få en sista fin grillkväll i trädgården men samtidigt känns det ganska skönt att åka härifrån när det verkligen känns som höst i luften. Vill inte låta skadeglad men på ett sätt känns det också ganska skönt att vi nu har det finaste halvåret framför oss medan det här bara blir mörkare och tristare från och med nu. Jag älskar egentligen hösten, men det är lite enklare att åka härifrån om jag för en stund glömmer bort det. Så. Från 15 grader och regn till 45 och stekande sol. Vi ses igen när vi åter är på plats på andra sidan Atlanten.

Dessa magiskt ljusa kvällar, man kan aldrig se sig mätt!