Resan gick väldigt bra, men den var lång! Vet faktiskt inte om jag föredrar en kort och en megalång flight framför två halvlånga som vi hade förra gången, men med tanke på hur smidigt allt gick på Heathrow (jämfört med Newark förra året som var rena mardrömmen) så föredrar jag nog ändå att byta i London. Så om någon mer nu skulle få för sig att hälsa på oss (snälla, SNÄLLA typ) så vet ni det.
Det enda dumma var att vi i all vår blåögdhet trodde att det skulle finnas någon papperskorg där vi kunde kasta de bananer som vi heligt lovat på tulldeklarationen att vi inte hade med oss. BIG MISTAKE! Vi kom fram till tulltjänstemannen med fruktpåsen i högsta hugg och han skickade oss direkt till extra inspektion där vi fick skicka alla våra väskor genom en extra röntgen-maskin och dessutom fick vi stränga order om att aldrig göra om detta för då skulle vi få böta 300 dollar. Dyra bananer.
Nu sitter vi här klarvakna hela familjen sedan 03.00 och väntar på att ett par dagar ska gå så att den förbaskade jetlagen ska gå ur kroppen. Kan inte minnas att det var såhär illa sist men å andra sidan så var ju Ted vara 5,5 månad och Jack drygt 3 då och han hade precis slutat sova middag så det är ju två helt andra barn som vi har att göra med den här gången.
Det är i alla fall mycket mysigare att vara här igen än vad jag hade trott att jag skulle tycka, och det var jättehärligt att se lyckan i barnens ögon när de fick återse alla sina saker här hemma. Nu väntar 10 månader till i öknen innan vi lämnar USA för gott och vi ska banne mej se till att det blir 10 minnesvärda månader. Pepp!
Jetlaggad unge kollar på Vänner kl. 04.56, börjar bli trött igen efter att ha varit uppe och härjat 2 timmar redan... <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar