Playa del Carmen

Nu har jag äntligen gått igenom alla fina bilder från vår resa till Playa del Carmen, Mexico och här har ni mina favoriter:

På promenad utanför frukostrestaurangen

Många små vattendrag med sköldpaddor och fiskar i

Och djur att mata...

...och att titta på.

Vit korallsand och kokospalmer på stranden

Ungarna hade så himla kul i vattenlandet.

Fina fåglar

Coati/Näsbjörn

Glada barn!

Äta hamburgare på stranden

Pelikaner

En riktig spiderman-spindel

Leguan i skogen bakom vårt hus

En annan ödla

Och en tredje!

Spindelapor i träden ovanför oss

Glad födelsedagstjej, blev uppvaktad med skönsång av en mariachi-orkester

Många hungriga tvättbjörnar som slogs om matresterna

Vi såg en superhjälte-show en kväll. Den var lite otäck men kul att man efteråt fick gå fram och krama på superhjältarna...

Jack och Captain America!

Iron man i bakgrunden...

Tack paddorna, som gjorde att vi vuxna kunde hålla en konversation vid liv under middagarna...

Trötta men nöjda på väg hem igen.

Den här resan har verkligen varit helt fantastisk! Vi bodde på ett all inclusive-hotell utanför Playa del Carmen och det var verkligen smidigt och perfekt för oss som åkte med både små barn och min mamma och hennes fästman, då vi inte behövde kompromissa så mycket med mattider o s v. Vi lämnade inte hotellområdet på 5 dagar (förutom men båt när Martin och jag åkte på en snorkeltur) och det behövdes verkligen inte för det fanns hur mycket som helst att göra och det var enormt stort. Rekommenderas varmt!

Att resa, utombords och inombords

Jag vet att den här stackars bloggen blivit lite styvmoderligt behandlad på sistone, och det har sina orsaker. Dels börjar det sina på nya, spännande upplevelser-fronten och dels är det annat som tar upp mina tankar just nu.

I övermorgon fyller jag 30 och för att fira det ska jag göra det jag gillar allra bäst, hänga med min fina familj och bara njuta av sol och bad. Vi åker ner på blixtvisit till Playa del Carmen i Mexico och dit kommer också min mamma och hennes fästman. Under drygt 4 dagar ska vi bara njuta och umgås i vacker karibisk miljö och åh vad himla härligt det ska bli.

Vad gäller 30 årskris så tror jag att jag är ganska förskonad, har ju redan hunnit med det där med att hitta rätt, stanna upp och den biologiska klockan tickar inte lika högt längre (eller så blir den överröstad av mina två små underbara gaphalsar...) och oavsett vilket känner jag mig ganska nöjd. Det där med vad man ska bli när man blir stor funderar jag fortfarande på ibland (okej, ganska ofta...) men jag är också ganska överens med tanken på att det där kommer att lösa sig så småningom. 

Jag har också hoppat på ett tåg som jag hoppas och tror ska leda mig till nya, spännande platser inuti mig. Tillsammans med en föräldracoach och vän ska jag nu under våren ta i tu med mina egna issues (ursäkta svengelskan men jag hittar inget bättre ord, engelskan är ett så rikt språk ibland!) och på så sätt bättre kunna leva som jag lär och skapa en ännu bättre relation till mina barn. Jag börjar med mig själv och jag hoppas så innerligt att jag kan få chansen att hjälpa fler så småningom. Så tacksam för alla dessa fantastiska människor som jag lärt känna här och hur det har förändrat mig till det bättre. Hur det går med föräldracoachningen kommer ni så småningom kunna läsa i min andra blogg.

Nu måste det packas och fixas för imorgon bitti sticker vi. Mot varm sand och margaritas, och därifrån mot ett nytt decennium i mitt liv som kommer ta mig till platser jag hittills bara kunnat drömma om. 

Kram till er som orkat läsa såhär långt!

               Finaste födelsedagstårtan... Får nöja mej med the real deal istället!

Det här gör mig ledsen!

http://www.larshgustafsson.se/?p=4330

Är väldigt glad över att en av mina hjältar Lars H Gustafsson bloggar men just det här gör mig ledsen. Just för att här borta är det såhär man gör och att jag tyvärr inte håller med författaren när han tror att föräldrar kan sålla bort dumheterna och bara använda guldkornen. Desperata föräldrar har lärt sig att ignorera sina instinkter och inte lita på sig själva, de behöver stöd i att hitta tillbaka till sig själva och att knyta ihop sin familj igen. De behöver INTE lära sig metoder som inbegriper att låsa in en ledsen och arg 3åring i sitt rum i 20 minuter.

Åh vad jag vill ägna mig åt detta på något sätt i framtiden. Undrar om det kan finnas utrymme i svensk TV för en anti-supernanny (vad blir det, en sub-nanny) som kan hjälpa familjer att hjälpa sig själva när allt spårat ur, eller varför inte innan? Ingen kan vara universiell barnexpert (som nya svenska supernanny säger sig vara) men alla föräldrar måste våga vara bäst på just sitt jobb, och våga be om hjälp när man känner att man behöver det. Ni minns väl det gamla ordspråket "It takes a village to raise a child"? Det är skitjobbigt och jättesvårt många gånger, men jag lovar att metoder, belöningar och bestraffningar inte är den bästa lösningen bara för att det är den enklaste eller snabbaste.

Tycker ni att det är spännande att läsa mina tankar om föräldraskap eller om barn? Jag har bestämt mej för att avsluta den här bloggen i samband med att vi åker tillbaka till Sverige i juni (hjälp vad de här åren går fort!) eftersom att den är en skildring av mitt liv som hemmamamma i USA och att jag varken kommer vara hemma eller i USA då längre (men alltid mamma, fy sjutton vilken tur...). Men eftersom jag gillar att skriva så kommer jag under våren starta upp en ny blogg som handlar om föräldraskap och om barn på olika sätt. Häng på dit så småningom!

To my non Swedish readers!

Ok, ni kanske inte är jättemånga och google translate är väl inte i närheten av perfekt och när jag testöversatte senaste inläggen så blev vissa meningar lite knasiga. Men ändå, kanske någon blir glad över att kunna få ett hum om vad jag skriver om?

Soft söndag och bortsprunget inlägg

Fick lite tid över i eftermiddags (hallå, var inte bara det ett mirakel?) och skrev ett fantastiskt bra och roligt inlägg om vår söndagsutflykt igår. Tyvärr försvann hela inlägget spårlöst någonstans ut i cyperspace och därmed försvann också min skrivlust. Kan inte återge det hela utan att bli förbannad över att det aldrig kan bli lika bra som jag skrev första gången så nu får ni nöja er med några bilder istället.

Nästan helt ensamma var vi vid Saguaro Lake

Så mycket sand, vet inte var jag ska börja... :)

Det händer definitivt något med våra ungar när vi kommer ut i naturen, de bara är, leker och njuter lika mycket som vi gör.

Vill så gärna göra som pappa!

Vackert!

Ja, ni ser rätt. De håller varandra i handen på egen initiativ. Naturen har som sagt en bra och fridfull inverkan!

Den här lilla grodan snubblade till när han skulle doppa fötterna och doppade sig ofrivilligt i det uppskattningsvis 15-gradiga vattnet så utflykten tog slut ganska snabbt och vi åkte hem och ät pizza i soffan och kollade på Golden Globe. Soft söndag!

Efter veckor av julledighet och finbesök från Sverige så börjar vardagen så smått återkomma och på fredag startar förskolan igen efter att ha varit stängd i 5(!) veckor! Det skulle se ut i hemma Sverige... vi som knappt kan ha stängt en planeringsdag per termin utan att det börjar surras och suckas för att inte tala om alla gånger som våra personalmöten blivit lidande av att vissa inte kan hämta sina barn i tid. Skicka alla på kurs hit! Nej jag skojar bara, jag vet ju att det är annorlunda och det här ska verkligen inte bli ett debattinlägg igen. Om jag däremot får lite mer tid över och lite mer skrivlust samtidigt (dubbelmirakel med andra ord!) så ska jag berätta något spännande. Håll tummarna med mej!

Jullovsbio

Tog vara på tillgången till barnvakt idag och lämnade lillskrutten hemma med faster och stack på biodejt med min stora kille. Vi såg nya storfilmen från Disney, Frozen (tror den kommer heta Frost i Sverige), och den var helt fantastisk. Jack var egentligen lite liten men han satt ändå blick stilla med sina popcorn i knät och tittade storögt på när de sjöng och räddade världen. Och förutom att filmen berörde mitt barnjag i de storslagna scenerna och musikalnumren så tilltalade den också mitt vuxenjag med sitt budskap om villkorslös girlpower och systerskap. Gå och se, ni som har eller kan låna en lagom stor unge. Eller för sjutton, gå ändå och gör era inre barn- och vuxenjag glada för en stund. 

När jag var liten var senaste disneyfilmen en given jullovsaktivitet, och vad mysigt det är att äntligen ha en unge stor nog för att vi båda ska kunna föra den traditionen vidare med glädje. 

Trailer kan man se här :http://youtu.be/TbQm5doF_Uc