Om livspusslet och nya perspektiv

Innan vi åkte hade jag inte för mitt liv kunnat föreställa mig vad den här resan skulle göra med oss.  Jag hade tänkt att vi skulle få lite nya perspektiv på saker och ting, att vi skulle uppskatta saker med Sverige som vi tidigare inte hade tänkt på men att vi skulle anpassa oss till den amerikanska livsstilen på ett ganska obesvärat sätt.

Den amerikanska livsstilen påminner en hel del om den svenska, därför tänkte vi att det hela skulle gå smidigt. Skillnaden är väl att den amerikanska är skruvad ett varv till. Om det i Sverige är smidigt att ha bil för att kunna ta sig till IKEA och andra större varuhus så är det här i USA stört omöjligt att ta sig någonstans alls utan bil. Om det i Sverige dyker upp allt fler snabbmatställen och butikskedjor som slår ut de mindre så är det här i USA som snabbmaten och shoppingen har sitt allra tydligaste ursprung. I Sverige finns det i alla fall en motrörelse som har starkt fäste, vi börjar bli mer och mer medvetna om att vad vi stoppar i oss har stor betydelse för hur vi mår och vi har börjat reflektera över vad en livsstil med ”släng och köp nytt” som motto har för inverkan på vår omvärld och på vår miljö. Den motrörelsen har satt spår i oss och tidigare har jag inte tänkt så mycket på det, men det är som att vistelsen här har plockat fram den sidan i mig. Det är ju helt vansinnigt här med alla engångsartiklar, förpackningar av hårdplast och all vidrig färdiglagad frysmat.  Affärerna svämmar över av vitamintillskott och är man oroad över att barnen inte får i sig tillräckligt med näring och vitaminer så tvekar man inte att ge vitamindrycker och tabletter som tillskott. Istället kanske man borde fundera över hur den huvudsakliga födan för barnen ser ut! VANSINNE!

Det har inte varit svårt att anpassa sig till den amerikanska livsstilen men jag har gjort det med en allt beskare smak i munnen och en känsla av att det här är ytterst temporärt. Jag känner mer och mer att när vi kommer tillbaka igen så vill jag leva på ett mer hållbart sätt, både för mig själv och för vår omvärld. 

Bostadssituationen i Stockholm där vi bor är ju också ganska vansinnig, för att ha råd att bo någonstans över huvudtaget så måste man jobba som en galning och när man väl kommer hem så är man så trött av att jobba så mycket att man knappt orkar ta hand om sitt hem. För att ha råd med hus eller radhus måste man jobba långa dagar så att man knappt hinner vara hemma. Man fastnar så lätt i ekorrhjulet och kämpar med att få ihop livspusslet. Jag vill inte att mitt liv ska vara ett pussel där det hela tiden känns som att någon bit fattas.

I framtiden ser jag något annat. Jag tänker att det nuförtiden finns möjligheter att jobba på många olika sätt, man kan ju vara tillgänglig även om man inte är det rent fysiskt. Jag tror också att man kan spara in en hel del ekonomiskt genom att vara lite smartare, handla mer second hand och framförallt att handla mindre och göra mer själv. Men för att fixa det så kan man inte jobba ihjäl sig för att bo, man får se till att skifta ner och bo på ett sätt så att man har råd att jobba mindre med sitt jobb och mer med allt det andra. Jag vill bo i ett hus och kunna äta mina egna grönsaker, kanske ha några hönor och katter. Jag vill att mina barn ska ha natur att leka i och jag vill ha tid att vara där tillsammans med dem. Inte bara under ”kvalitetstid” lördag och söndag efter handling och städning utan varje dag. Tid tillsammans med barn kan inte mätas i kvalitet, det är kvantiteten som är kvalitet!

Hur det hela ska gå till har vi i nuläget ingen aning om, men vi har ju tid till att fundera. Nu får vi göra det bästa av tiden här och vara glada över att den här resan redan har gett oss nya perspektiv.  Och förundras över hur snabbt allt kan ändras, när vi åkte kunde jag inte se någonting annat än att vi skulle komma tillbaka till precis samma liv i precis samma lägenhet. Nu känner jag mig inte alls säker på att det kommer bli så.

Men vem vet, den som lever får se.

Kanske blir det något som liknar detta?

Eller det här?

Eller kanske här?