Hemmafruandet är inte min kopp te!

Titeln på bloggen ljuger litegrann, jag är ju egentligen ingen hemmafru. Vägrar vara en även om jag befinner mig i hemmafruarnas förlovade land. Ingen här lyfter på ögonbrynen om man talar om att man är hemma, det är lite 50-tal över det hela eftersom det nästan förutsätts att bakom en framgångsrik man står en hemmafru som sköter om barn och hem och inte minst honom själv. Vi har precis njutit palme-seriens tre delar på samma antalet kvällar och det är ju egentligen helt otroligt hur nästan hela det svenska välfärdssystemet och allt vi tar för givet med det är en eller ett par människors verk!

Jag är väl kanske världens sämsta hemmafru, har aldrig varit särskilt ordningssam hemma (med skola eller jobb däremot, här har ni tjejen som har stenkoll på allt från föreläsningstider till papper, böcker osv, you name it och jag kan tala om hur det ligger till) och planerar inte heller att bli det. Alla kan ju inte vara bäst på allt. I vårt hushåll är det M som är huslig och fixare, det var han som köpte sig ett förkläde på ikea för att han saknade sitt hemifrån och det är oftast han som lagar maten. Jag är mer projektinriktad, hittar på nya maträtter och kommer med ideer. Man är ju olika och förhoppningsvis kompletterar man varandra, vi brukar se till att jobba samtidigt och chilla samtidigt så brukar det kännas rättvist.

Och när han är på jobbet är jag också det, mitt jobb är ju att vara FÖRÄLDRALEDIG och inte disk- och städledig. Jag fokuserar alltså största delen av min energi på att ungarna ska ha det bra, det ska ju matas och bytas och lekas och läsas och sövas osv och sanningen är att man inte hinner med särskilt mycket i hemmet när man har gjort allt det. Försöker också att få lite lugn tid varje dag, sitta en stund och bara vara (om någon sådan stund erbjuds dvs). Precis som en annan vanlig människa som har lite rast från jobbet, det står ju i arbetsmiljölagen så det ska man inte tumma på! Klart att jag fixar lite hemma också när tillfälle ges, men jag vägrar ha dåligt samvete om det inte blir så. Det fixar vi isåfall när M kommer från jobbet, enklare än så kan det inte bli. Jag vill att våra barn ska minnas sin barndom som att vi hade tid för dem, att vi satte oss i soffan och läste långa böcker och sjöng sånger istället för att alltid säga "nej älskling, måste diska lite först" och sedan vara så trött av allt städande att läsningen blir halvdan och utan engagemang och roliga röster.

Nej hemmafruandet är och kommer nog aldrig vara något för mig, att vara föräldraledig är däremot en fantastisk gåva och ett oslagbart sätt att ta en paus från vanliga jobbslitet och göra något som är meningsfullt "på riktigt". Jag är otroligt tacksam över att jag får vara hemma riktigt länge denna gången, känner redan nu hur ideerna och kreativiteten flödar och det om något mår man ju riktigt bra av. Att diska är däremot inte riktigt lika personlighets-utvecklande.

Man måste ju vakta bebisen så att han inte äter upp soppåsen...

När han ber om att vi ska läsa så ställer jag gärna upp! Diskandet har inte samma effekt på hans framtida skolgång som högläsningen ;)