Undrar ibland hur han hade tänkt om vårt äventyr, om han hade kommit hit och hälsat på oss. Vet att han hade älskat att hänga med Martin ute i naturen och fått lära sig mer om allt det som han redan visste så mycket om. Vet att han hade avgudat sina små kloka barnbarn om han bara hade fått träffa dem.
Vissa dagar känns allt bara hopplöst, att inte ens kunna gå till kyrkan där han ligger begravd och sätta dit några fina höstlöv eller en kvist ljung för att man befinner sig så himla långt från allt, från sina rötter. Tur att det är samma måne som lyser över din kyrka och över min balkong. Jag är helt övertygad om att någon liten del av den du var sitter däruppe på den månen och tittar ner på oss.
Brukar lägga ett sånt här vid hans plats i columbariet, i år får det bli ett virtuellt istället.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar