När man ser nya idéer till aktiviteter med barnen bara man kommer in på förskolan, och inte kan motstå att skriva ner dessa i ett word-dokument på datorn och spara för framtiden (och varför skulle man motstå det, förresten)? När man inte kan låta bli att tänka pedagogisk dokumentation när man tar bilder på sina barn som leker i parken eller hemma? Skillnaden blir att dokumentationen sällan blir pedagogisk eftersom den knappast används till att förändra/förbättra vår verksamhet här hemma.
Där någonstans drar jag nämligen gränsen, jag måste se till att komma ihåg att jag inte är på jobber utan är hemma just nu med mina egna barn och att det är helt okej att inte vara superpedagog dygnet runt. Att det inte är någon verksamhet jag driver utan att jag bara försöker fylla våra hemmadagar med (någorlunda) meningsfulla och roliga saker. Att det inte behöver finnas en plan för varenda timme utan att det är när man bara är tillsammans som vi har det som allra roligast. Insikten slog mig precis nu, att det kanske är lite mer så som man måste tänka på jobbet också när det väl är dags.
Jag ser de här två åren hemma som ren kompetensutveckling, inte bara för att jag tar hand om barn hela dagarna utan för att jag har fått en helt ny förståelse för hur det är att komma till en annan kultur och ha barn med sig. Man får liksom dubbla budskap hela tiden om hur man bör vara och hur barn ska vara, och det gäller att vara vaken och sålla bort det som magkänslan säger nej till samtidigt som man inte får vara rädd för att ta till sig nya, bra grejer.
Hej parken, long time no see!
"Kolla mamma, det är mud"
"Den känns som creme cheese..."
Måste kolla in och göra precis som storebrorsan...
Inget pedagogiskt här, bara fint septemberljus och en bebis som har blivit så... lång!
Fick leta en stund innan jag hittade honom här inne.
"Får jag plats?" Små barn brukar ju mäta sin omgivning med sin egen kropp, första steget till rumsuppfattning.
Några spännande hål att peta i, får fingret plats däri?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar