Det där med förskolan (obs, långt!)

Dåligt bloggande senaste dagarna, det har varit ganska mycket att stå i så jag får väl skylla på det. I måndags började Jack på sin nya förskola, det som skulle bli något nytt och spännande för oss alla visade sig inte alls bli så bra. Förskolan som sådan var väl ok, lokalerna lite gamla och slitna men det visste vi ju redan. Pedagogerna var väl också ok men inte mycket mer än så, som personer var de säkert jättetrevliga men jag har lite svårt för vuxna i förskolan som hela tiden befinner sig ofanför barnens huvud och inte umgås så mycket med barnen. Inget nytt om man jämför med många förskolor hemma i Sverige alltså (dock inte de fantastiska ställena som jag själv jobbat eller jobbar på, en extra eloge och en stor kram till alla fantastiska förskollärare och barnskötare därute som jag har haft förmån att jobba tillsammans med och som vet värdet i att samspela med barnen och befinna sig på deras nivå, på deras villkor!!!).

Aktiviteterna bestod till mångt och mycket av att alla barn skulle göra samma saker samtidigt, något jag är lite allergisk mot, och 3åringar är ju inte jättebra på att sitta och vänta på att alla ska bli klara så det blev en del onödiga tillsägelser. Vill dock passa på att framhäva det som var överraskande bra också, pedagogerna var väldigt trevliga i sin ton mot barnen och tappade aldrig tålamodet eller höjde rösten. Den pedagogiska miljön var också trevlig, med olika hörnor för olika aktiviteter och sen gillade jag att det på många ställen satt ord för sakerna (t ex på handfatet stod det "sink" och på leksaksspisen stod det "stove", allt för att göra barnens vardag lite mer litterär och ge dem en förståelse för att ting och symboler kan höra ihop.

Sedan kom vi till det kritiska momentet; vilan. Vi hade flera gånger påpekat att Jack inte sover middag längre men att det självklart var ok att han vilade en stund tillsammans med de andra. Vi fick gå ut ur rummet, för att de andra barnen inte skulle störas av andra vuxna och en pedagog satte sig bredvid Jack. Vi väntade utanför jättelänge, genom ett spegelfönster (ni vet ett sådant som finns i häktet vid vittneskonfrontationer...) kunde vi se att Jack slumrade en liten stund, sedan vaknade han och efter ett tag började han såklart att skruva på sig och vilja gå upp. När en dryg timme hade gått var vi tvugna att fråga hur länge vilan egentligen skulle fortsätta. Svaret vi fick var 1½ timme TILL, alltså sammanlagt, nästan 3 timmar! Vi frågade om Jack kunde få komma upp eftersom han så uppenbart vilat klart, men det var otänkbart för då skulle de andra barnen bli störda. Pedagogen vi pratade med hade aldrig hört något liknande, hon gick till sin chef med mycket bekymrad min. På sin höjd kunde han få några böcker att ligga och titta i blev beskedet. Suck och stön, vi hämtade ut sonen och åkte hem, förvissade om att denna oflexibilitet var mer än vi kunde tåla.

Vi gick hem med ont i magen, skulle vi avbryta inskolningen eller fortsätta? Vi bestämde oss till slut för att fortsätta men med halva dagar, han skulle få gå hem innan den meningslösa 3timmarsdvalan som tydligen ALLA andra barn på hela förskolan (5 avdelningar med barn 1-5 år) var i stort behov av (när de ungarna kommer i säng på kvällarna vill jag inte ens spekulera i, men det verkar ju konstigt om alla utom vår skrutt har ett jättestort sömnbehov...) Sedan började vi direkt kolla efter andra förskolor som kan erbjuda antingen ett mer flexibelt dagsschema eller halvdagstaxa och där står vi nu. Ska kolla på ett ställe på fredag och det är ju bara att hålla tummarna!

Idag var vi där igen, en halv dag, och det hade tydligen gått bra även då jag gick iväg en stund för att äta lunch. Vi ser inskolningen som en förberedelse även för nästa ställe eftersom han får vänja sig lite vid att kommunicera på ett nytt språk och att hantera frustrationen över att inte bli förstådd på sitt eget. Så länge som han har kul och inte blir jätteledsen så känns det ändå ok för oss.

Det var en lång utläggning, men det fungerar lite som terapi för mig att skriva även om det som inte går helt smärtfritt för oss så det får ni stå ut med. Over and out!