Det har varit ganska glättigt här i bloggen senaste dagarna, men ni ska veta att det inte bara är en dans på rosor att flytta en hel familj utomlands. Nu börjar dagarna så sakta ta form, M har börjat jobba en del och jag har haft barnen mer och mer på egen hand. Det har varit lite av en utmaning.
Dels är det lite svårt att hitta på saker att göra i en helt ny stad, där man varken hittar så bra eller känner någon. Dels är det svårt att överhuvudtaget hitta på saker som passar både en halvåring som bara vill bli buren hela dagarna och en treåring som vill ha hitta på roliga saker och leka med en hela tiden. Han har inte kunnat leka själv så bra eftersom vi inte riktigt fått någon ordning på hans leksaker eller i hans rum. Han har dessutom varit på sitt värsta treåringshumör någonsin, vilket är lite påfrestande oavsett hur mycket tålamod man än har. Det har varit en jättestor omställning för alla oss att komma hit, och klart att man då måste testa allt man hittills fått lära sig för att se om dessa regler gäller i Arizona också (typ vad händer om jag drar Ted jättehårt i armen, jaha mamma säger till mig, om jag drar såhär då eller såhär eller såhääär...?? ånej nu blev hon arg, då tänker jag också bli jättearg och kasta alla saker jag ser i golvet!) ja ni hajar att man tröttnar lite.
Jag tror vi alla längtar efter ett socialt sammanhang, idag var vi och kollade in nya förskolan och Jack tyckte att det var så kul där att han inte ville gå hem. Nya förskolan förtjänar ett helt eget inlägg (som förskollärare kan man inte annat än se hur galet olikt det var alla förskolor jag har sett hemmavid), men jag sparar det tills vi har hunnit vara där lite mer (vi kommer att ha förskola 3 dagar i veckan, och två "hemmadagar"). Vi bestämde att vi kör igång nästa måndag och att ta inskolningen lite som den kommer, det känns som att det kommer bli bra i allafall. För alla.
Bra för Jack att få träffa nya kompisar och få ny stimulans utifrån, jag tror han kommer lära sig jättemycket bara han får landa i allt det nya där. Bra för Ted att få ha sin mamma för sig själv en stund och bara vara bebis i lugn och ro. Bra för mig (och mitt blodtryck) att få fokusera på en sak i taget.
Idag lät den ickedesperata hemmafrun aningen desperat, men jag tänker inte hymla med att vara hemma-mamma verkar vara skitjobbigt vissa dagar. Tur att det enda som är säkert är att alla dagar ser olika ut och att man när man spenderar tid med dessa småfolk aldrig kan veta vad som ska hända härnäst.
Hej Veronica!
SvaraRaderaJag är jätteglad att du delar med dig av dina tankar, förstår mycket väl att det inte är någon dans på rosor för någon av er i familjen.
Men du ska se att det blir bättre och bättre med tiden. Det blir ju kanonbra för Jack att få börja på förskolan, stimulans och lite nya kompisar för honom och avlastning för dig. Det kanske kan skapa nya kontakter för er allesammans. När han har fått leka av sig på förskolan blir det nog bättre hemma också. Det lät ju spännande att få höra om förskolan där det väntar jag på. Hoppas ni snart hinner få iordning i Jacks rum så det blir lite inspirerande för honom att leka där. Det var så himla kul att skypa med barnen igår men samtidigt svårt att avsluta för både mig och Jack. Men vi får ses där lite oftare och då berätta för Jack att vi ses snart igen. Men det här är ju svårt för honom att förstå. Jag känner iallafall att det är underbart att få se och höra barnen där. Sen är det så roligt att läsa bloggen oavsett om det du skriver är " upp eller ner " men så är det ju för oss alla. Ta nu hand om er och kämpa på Veronica det kan bara bli bättre. Krama och pussa alla mina tre killar från mig. Kram Kicki