Upphällningen

Det närmar sig nu. Jag har tvekat att skriva här på sistone, det har inte kännts helt hundra i magen och är det något som jag har lärt mig på sistone så är det att lyssna bättre på magkänslan. Men den närmar sig, med stormsteg. Hemflytten.

Nu känns det viktigt att göra de där allra sista med inlevelse, att åka ut i öknen och njuta av varje sekund av det storslagna landskapet. Att äta hamburgare på Smashburger med alla smaklökar konstant uppkopplade. Att nästan njuta av det märkliga känslan när det är varmt och torrt ute fast det är kolmörkt. Konstigt egentligen hur det mänskliga psyket funkar, att man har så svårt att njuta av saker om de inte precis är på väg att försvinna. 

Idag åker vi ut i öknen och säger hejdå till Mt Ord, storslagen och svårslagen utsikt som passar fint ihop med de storslagna känslorna. Återkommer med bilder lite senare.