Slå på de små?

På min morgon-tv visades idag ett inslag från Marion county i Florida, där man precis tagit upp kroppsbestraffning i skolan igen. Det förbjöds 2010 men är nu alltså tillåtet igen. Det är "paddling" det handlar om, när man alltså smiskar någon som betett sig illa på rumpan med en slags paddel. Har inte gjort någon grundligare research kring det här, tror säkert att det finns någon skola även här i Arizona som använder sig av detta men vet inte säkert. Vet bara att det är förbjudet med kropps-straff i skolan i många stater men på en del ställen (framförallt i östra och sydöstra USA) är det fortfarande en vedertagen del av disciplineringen av skolelever på alla nivåer.

 

Det som gör mig lite beklämd i detta (förutom att det självklart är vedervärdigt för alla och att man som lärare särskilt mår illa över idén att bruka överlagt våld på små oskylda barnkroppar för att man misslyckats som pedagog) är att man förbjöd det hela 2010 men nu har bestämt sig för att det inte funkade att INTE slå barnen och därför fanns det ingen annan utväg. Hallå resten av världen, liksom. Har ingen tänkt på att man kanske måste ändra på något mer för att ungarna ska hålla sig i skinnet än att bara sluta slå på dem? Kanske fundera över hur relationen till eleverna ser ut? Hur man skapar ett klimat som andas förtroende och ömsesidig respekt istället för skräck och hot om våld?

Lite konstigt också att reglerna säger att lärarna måste ha föräldrarnas tillstånd och att detta bara får ske en (1) gång per termin. Hur ska detta organiseras undrar jag bara, ska man samla på sig allt otyg som en elev hittar på under terminen och ha en rejäl smiskfest när skolavslutningen närmar sig? Ska man använda paddeln när man känner sig riktigt förbannad på en elev, och sen upptäcka att ungen är lika bråkig nästa dag och då har man liksom förbrukat sitt enda slag för terminen och står där helt maktlös?

Känns inte helt genomtänkt om man säger så.

Jag har många gånger kännt mig som en otillräcklig mamma i det här landet. Inte otillräcklig för mina barn (j,o det också ibland men det hör hemma i ett annat inlägg...) men otillräcklig för att mina barn inte är så drillade som amerikanska barn i allmänhet verkar vara. De kommer inte direkt när jag ropar, vi är alltid de sista som lämnar förskolan eftersom Jack inte har lekt klart riktigt. Alla de där egenskaperna hos en förälder som i Sverige ses som bra; tålamod och gott om tid etc. ses här som svagheter. Jag känner de andra föräldrarnas blickar när min unge inte lyder mig på en gång, jag tror
att de tänker att jag är en vek och dålig mamma som inte har disciplin på mitt barn. De vet ju inte att jag tycker att disciplin och barn är två ord som inte bör nämnas i samma mening. Jag tycker inte att barn ska lyda, däremot är det bra att de lär sig att lyssna på andra människor och kontrollera sig själva, sina behov och humör. Man får bli arg för att man inte vill gå från parken, men man får inte göra illa andra eller sig själv eller ha sönder saker.

Sådant är svårt att lära sig om man själv blir slagen av de vuxna som borde agera förebild istället.