Vi var i parken en sväng efter förskolan tillsammans med Matylda och hennes mamma. Barnen lekte och hade jättekul men plötsligt kommer Jack till mig, som sitter på en bänk och matar Ted med mellis, och talar om att han behöver kissa. Att det kommer kiss. NU. Till saken hör att han inte varit heltorr särskilt länge och även om han är jätteduktig på att tala om när han behöver gå så har väl ingen 3-åring belönats med värsta framförhållningen. Speciellt inte när man är inne i en rolig lek. Att han tog sig tid att komma till mej och be om hjälp såg jag alltså som något jättebra, men jag visste samtidigt att vi inte hade oceaner av tid på oss, om man säger så. Jag valde då att låta honom dra ner byxorna och kissa mot ett träd i parken istället för att vi skulle ta oss till andra sidan där det finns några sunkiga toabås utan dörrar.
Det gick väl inte jättebra, den här gången kom kisset liksom rakt ner istället för lite framåt och det mesta hamnade alltså på shortsen och kalsongerna istället för på gräset. Då hjälpte jag honom av med de blöta kläderna och gick tre steg till vår vagn för att hämta nya, torra. Jack gick efter mig och vi tog på nya kläder, sedan sprang han iväg och lekte som att inget hade hänt.
Efter några minuter börjar en kvinna som sitter ett par bänkar bort att prata med oss, hon tittar mig rakt i ögonen och ber mig om att få prata lite. Jag förstår på hennes tonfall och blick att hon menar allvar och att hon vill ha lite "privacy". Karolina går iväg några meter och kvinnan ställer sig framför bänken där jag sitter och spänner riktigt ögonen i mig. Hon menar att hon kommer från "arizona child protection service" och hon visar leg som en riktig FBI-agent. Hon säger att det jag nyss gjorde var hemskt och hon uttrycker sig "don´t you never ever EVER let your kid run around like that again!". Jag blev lite chockad av att hon praktiskt taget skällde ut mig och tog nog inte riktigt in varenda ord av det hon sa, men hon menade att det finns så många sjuka män därute och att man inte ens får låta en 3-månaders bebis få en ny blöja ute bland folk. Sedan uttryckte hon det klassiska att Jag vet inte hur det är i ditt land men här gör vi verkligen inte så! och jag har aldrig känns mig mer konstig och svensk än just då. Men javisst, i vårt land är det ok att kissa i parken om man är 3 år och bara måste göra det nu, ingen skulle få för sig att bry sig om en unge är naken i någon minut. Klart att det finns sjuka människor (det är liksom ett helt annat kapitel) men det är väl inte min sak? Precis som att tillfället gör tjuven, och om man får syn på en naken barnrumpa så gör det en till pedofil? Påminner alltför mycket om hur man resonerar i många våldtäktsfall, om hon bara hade haft på sig lite mer kläder... som att det är hos kvinnan problemet ligger. Ja åtminstone i Steubenville, OH är det så, och till och med CNN som ändå räknas som en av världens bästa nyhetskanaler hade en vidrig vinkel på sin nyhetsrapportering därifrån.
De är ju verkligen helt vanisinniga här, när man tänker på det. Har man sett ett avsnitt av "Americas funniest home videos" så ser man ju att de censurerar varenda naken rumpa och varenda fult ord. Samtidigt som det ses som avskyvärt att låta sin kissnödiga unge lätta på trycket i parken så är det helt ok att slå densamma om han inte gör som man säger. Inte mycket till Child Protection om någon frågar mig!
Jag fattar att kvinnan i parken bara menade väl, att människor är rädda för att bli utsatta för hemska saker och gör allt vad de kan för att hindra sådant. Men samtidigt tycker de att USA är världens bästa land! Jag kan för mitt liv inte tycka att man ska behöva ha ett vapen hemma för att skydda sin familj eller att man inte ska kunna kissa i en park när man är liten utan att alla runt omkring ska bli peddos i världens bästa land. I världens bästa land ska man väl kunna känna sig mer fri än så?
Många människor frågar oss om vi inte kommer att vilja stanna kvar här när de två åren är över, men just på grund av allt det här så vill man bara skrika; ALDRIG I HELA JÄVLA LIVET!
Provocerad, någon?
Det kändes precis som om jag läste ett manus från en amerikansk serie. De låter så sjukt alltihop. Men jag förstå verkligen frustrationen.
SvaraRaderaStämmer Lena, ibland är verkligheten här så absurd att man glömmer att det är på riktigt... Jag brukar kika in på din blogg också, spännande med allt vad du har framför dig och stort lycka till!
Radera