Det är inte det att jag inte gillar att vara hemma, man vore väl en riktig idiot om man inte hade vett att uppskatta den chans jag har fått att vara föräldraledig så här länge och dessutom i ett land där det är varmt och skönt. Men det är något som skaver lite, en oro i kroppen som jag inte riktigt kunnat sätta fingret på förrän idag. Det kliar lite av något som kanske är lust att jobba, eller framförallt att få sätta tänderna i något slags uppdrag som ligger en bit bortom mig själv och min familj. Något lagom utmanande, som gör att man känner sig kreativ och smart igen. Dessutom saknar jag kollegor att bolla tankar med, att ha andra vuxna människor att prata om både livsviktiga och mindre viktiga saker med om dagarna. Att vara föräldraledig är fantastiskt roligt men en utmaning för den som är van vid och nöjd med att ha många olika bollar i luften, att vara det utomlands är definitivt att ta både njutningen och utmaningarna till en ytterligare nivå.
Dessutom får jag inte glömma att det här äventyret till största delen inte handlar om mig, det är ju toppen att Martin kan utvecklas som forskare genom att jobba här och det är ännu mer fantastiskt för Jack som får gå i förskola och inte bara erövra ännu ett språk utan också ett självförtroende och ett sätt att vara som han kommer ha nytta av i resten av sitt liv. Ted och jag själv hänger mest på, och det är också lite skönt att inse att allting inte bara handlar om mig och mina behov hela tiden. Min tid kommer också, men jag ska ändå försöka göra det mesta och bästa av den här pausen från verkligeheten som den här vistelsen ändå innebär. Jag behöver nog hitta något projekt som jag kan sysselsätta tankarna med men som inte tar för mycket av min tid i anspråk. Tips på sådana tas gärna emot, nu ska jag sätta på en kopp kaffe och ladda ner ett gäng podcasts att lyssna på under promenaden till förskolan i eftermiddag. Ett sätt att hålla hjärnan lite sysselsatt i allafall. So long!
Fokus morsan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar