...känns saker och ting både bättre och sämre på samma gång. Sämre för att jag av någon mystisk anledning har ont i kroppen och känner mig lite sjuk. Tror att det mest handlar om pollen i kombination med den där powerwalken som jag tog igår till och från förskolan. Bättre för att jag alltid mår bra av att prata eller skriva om hur jag mår, det är precis som att när man sätter ord på känslorna så blir de enklare att hantera på något vis.
Jag vill också passa på att förklara mig lite, jag saknar ju inte att jobba såå mycket utan det är mer det att jag saknar att ha någonting utanför mig själv att sysselsätta tankarna med. Som tonåring konstaterades det av en kurator att jag var en s.k. extra tänkande människa som inte kan sluta tänka på saker när jag väl har börjat och som håller på och analyserar saker till världs ände om inget stoppar mig. Därför har jag alltid mått bra av att ha många andra saker att fundera på, och jag mår bra av att ha ett jobb som ger mig det. Det är inte den mekaniska delen (om man nu kan kalla ett jobb med människor mekaniskt) av mitt arbete som jag saknar i första hand, jag menar jag tar ju hand om barn med allt vad det innebär även nu. Men jag saknar däremot det intellektuellt utmanande. Jag älskar att tänka och skriva och formulera saker, det kanske inte gör mig till världens bästa förskollärare men jag tror och hoppas att jag ska hitta något som passar mig som handen i handsken när det väl är dags att hoppa på tåget igen.
Idag blir det hemmadag, vi nöjer oss med en vända till affären och en stund i parken i eftermiddag. Det är kul nu för även lillskrutten börjar uppskatta att kravla runt i sanden och upptäcka saker.
Full rulle kanelbulle
Snygging!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar