Är det här rättvist? Va? VAA?

Om det nu finns någon gud, eller ödet eller vad man vill kalla det så kan man ge sig fan på att hen är en stor rättvise-entusiast. Vilken sjuk sak att skriva egentligen när det inte finns någon som helst rättvisa i världen, nu skäms jag lite, men i det lilla sammanhanget är det millimeterrättvisa som gäller. I alla fall hemma hos oss.

Skröt ju lite om att jag hade klarat mig undan när resten av familjen mådde dåligt förra helgen, nu fick jag sota för det. Det är ungefär samma som Martin hade, ganska lindrigt ändå men alltid lite trist att ha feber och vara dränerad på all energi. Fattar inte heller hur det kunde komma så mycket senare till mig när de andra blev sjuka inom loppet av ett par timmar för över en vecka sen! Orkar inte ens fundera på om det är möjligt att det hela börjar om nu och de andra får samma igen, en efter en. Det lär väl visa sig i så fall, men förhoppningsvis inte, för på fredag får vi ju finbesök från Sverige! Det är lite som behöver fixas i veckan nu, och det är helt enkelt inte läge för sängläge om man säger så.

Återkommer när mina krafter gör det. Sov sött.

Är den där ungen alltid sådär glad frågar folk.

Nä, ibland ser han ut såhär istället.

Men tre sekunder senare är det solsken igen!