Om det där gåtfulla folket

Barn är ett folk och de bor i ett främmande land, detta land är ett regn och en pöl
Över den pölen går pojkarnas båtar ibland, och de glider så fint utan köl
Där går en flicka, som samlar på stenar, hon har en miljon
Kungen av träd sitter stilla bland grenar i trädkungens tron
Där går en pojke som skrattar åt snö
Där går en flicka som gjorde en ö av femton kuddar
Där går en pojke och allting blir glass som han snuddar
Alla är barn och de tillhör det gåtfulla folket

Kan hålla med om att det ibland känns som att barnen är ett annat slags folk med ett helt annat språk och ett helt annat sätt att vara. Ibland undrar man vilken planet de kommer ifrån och hur sjutton man ska kunna prata på ett sätt så att de både förstår vad man menar och gör som man säger. Gillar dock att utgå från tanken att barn är ett helt annat folk, istället för en lite sämre och mindre civiliserad variant av vårt eget.

Jag tycker att det är viktigt att bemöta människor med annan kulturell bakgrund (av annat folk) med respekt och genuin nyfikenhet istället för med skepsis. Jag vägrar tro att någon människa är sämre eller mindre civiliserad än mig för att denna ser på världen på ett annat sätt. Jag tror att alla människor är goda och försöker göra det bästa för sig själv och sina närmaste. Jag tycker med hela mitt hjärta att alla människor och alla folk är precis lika mycket värda. Även det gåtfulla folket. 

Att ett barn ibland gör saker på ett märkligt sätt betyder inte att de gör fel, det är märkligt bara för mig eftersom jag ännu inte förstått hur just det barnet tänker. Barn är, liksom alla andra människor, snälla och samarbetsvilliga och vi bara väljer att samarbeta med dem. Ett barn som får vara med och påverka sitt liv och sin vardag blir mycket ”enklare att ha att göra med” om man nu kan prata om ett annat folk på det sättet. Barn är ett annat folk och vi måste båda lära oss att leva tillsammans, att kompromissa och samarbeta för att få det att fungera. Vi som är äldre har givetvis ett ansvar för att barnen har det bra, vi måste se till att de borstar tänder och serveras ordentlig mat (men vi kan inte tvinga dem att äta!), men om vi verkligen menar väl så måste vi göra det på ett respektfullt sätt.

Det är ju inget nytt att synen på barnuppfostran skiljer sig ganska mycket mellan olika länder. I Sverige har det länge varit olagligt att slå barn eller att ge lite smisk i uppfostringssyfte, här är det senare fortfarande ok och man hör då och då barn i parken som hotas med lite ”spank” om de inte kommer genast. Här är det också snarare regel än undantag att man använder sig av en speciell teknik eller metod kring allt som har med barn att göra. När Jack började förskolan här fick vi fylla i vilken teknik vi använde i det vanliga ansökningsformuläret. Var lite svårt att på en rad uttrycka hur vi förhåller oss till detta, att inte ha en teknik betyder ju inte att vi struntar i att uppfostra våra barn men vi har valt att göra det på ett sätt som känns mindre mekaniskt. Uppfostran handlar inte för mig om hur man gör när barnen betett sig illa, det handlar om allt annat. Det handlar inte heller om att säga till barnen att göra på rätt sätt. Det handlar däremot om att visa med hela sin person hur man hanterar alla möjliga situationer. Blir man arg på en unge så blir man det, inte hela världen så länge man inte gör barnet illa. Efteråt kan man be om ursäkt om man blev onödigt arg, barn är kompetenta varelser och kan acceptera en ursäkt. Jag tycker det är viktigt att barn får se genuina känslor hos de vuxna omkring sig, det känns kallt och beräknande att ha en teknik och tala ett barn till rätta med en röst full av hot och återhållen ilska istället för att tala om att man blir arg för att barnet gör si eller så och sen är det bra. Säg detta med bara en mening den som kan!

Det viktigaste ändå är att barn måste få vara barn. Tror verkligen inte att det kan vara bra att sätta barn i skolbänkar nästan så snart de kan sitta själva, jag är övertygad om att barn lär sig genom att leka och utforska på sitt eget sätt. Är man lyhörd för lek kan man urskilja allt mellan himmel och jord däri, relationer och empati, språk siffror och bokstäver är självklara delar av leken om vi vuxna bara är kompetenta nog att inse det. Här skiljer sig de flesta amerikanska förskolor sig från de svenska och det är därför jag är så glad att vi har hittat kanske den enda förskolan i Arizona som jobbar på ett sätt som snarare liknar det svenska (men med amerikanska resurser, en oslagbar kombination!). Jag älskar att de flesta svenska förskolor är oerhört lekcentrerade, att man insett att kreativitet och fantasi är någon fantastiskt som man bör värna om istället för att sakta kväva med övningar som alla måste göra på precis samma sätt samtidigt. Det kan knappast vara en slump att många världsberömda uppfinnare, konstnärer och musiker kommer från vårt lilla land!

Vill ni läsa om någon annan som jag tycker är fantastiskt inspirerande i sina tankar om barn?

Älskar slutet på Beppes fantastiska låt lika mycket som början, tänker att vi andra har väldigt mycket att lära av det där märkliga folket:

Där blir en värdelös sak till en skatt
Där blir sängar till fartyg en natt och går till månen
Där finns det riken som ingen av oss tar ifrån dem
Alla är barn, och de tillhör det gåtfulla folket.

Den här gåtfulla människan är i allafall full av fantasi, 

här ska han gå och handla med sin nya väska runt halsen.