Påskkärringen pladdrar lite...

För ovanlighetens skull var den här gamla morsan ute på lokal igår! Det var ju sista chansen till barnfri utekväll på ett tag och vi valde en fredag för att vi ville gå och kolla på Martins professor och hans band som typ varje fredag spelar på en pub i Scottsdale. Det var så himla bra, det är ju absolut något särskilt med att titta på folk som har spelat instrument hela sina liv och magin bara händer där framme utan att de inte ens ser ut att behöva anstränga sig.

Dessutom är det väl sjukt orättvist att en och samma människa kan vara bra på så många olika saker? Jag menar han är ju inte bara en helgrym violinist (och kan typ spela 20 instrument till) utan också supersmart och duktig ledande forskare. Dessutom är både han och hans fru supertrevliga, vilket gör att man struntar i att vara bitter och bara njuter av att få ta del av allt detta fantastiska.

Lite mindre fantastiskt att Ted-grisen bestämde sig för att börja hojta redan 05.38 imorse vilket kanske var lite väl tidigt för min smak. Det var ju fortfarande mörkt ute, men den som försökt förhandla med en morgonpigg bebis vet att utgångsläget är skapligt hopplöst. Det positiva är väl att jag får njuta av en lång och fin påskafton. Får krama ur det sista ur våra gäster (bildligt och bokstavligt) eftersom de sätter sig på ett plan mot kalla Sverige ikväll.

GLAD PÅSK förresten! Och grattis till Teddot som blir 11 månader idag, bara en kvar till den första magiska födelsedagen som jag är så himla glad att vi får fira tillsammans med barnens fina farföräldrar.

Nu ska den här påskharen (som idag känner sig mer som en påskkärring...) sätta på en stor kanna kaffe och smaska på ett par välbehövliga alvedon innan jag funderar ut bra gömställen för äggen. Häpp!

Lilla skitungen!

Hämnden för att du väcker mig, jag fotar dig med blixt!