Wanna read this blog post in another language?

måndag 11 november 2013

I Prescott!

Vi är ju ute på äventyr igen, man vet att man är ute och flänger en del när ungen ens utbrister "jaa, jag älskar ju att bo på hotell, undrar om vi får ett stort rum den här gången..." när man berättar att man ska åka. Nu är vi i allafall i Prescott, ca 2 timmars bilfärd nordväst från där vi bor. Prescott har ett annat klimat än Phoenix, här är det kallare och mer likt Sverige om än lite mildare (har aldrig kunnat sparka i höstlöv i november ikväll ballerinaskor förr!). Här kommer i allafall några bilder från gårdagen och imorse.

Åkte förbi ett stort pumpafält

Efter ett paus på några veckor var det riktigt smarrigt med äggmackor igen

Pappamys!

"Ska bara mata Ted lite"


På upptäcksfärd i gräset

Änderna och gässen fick smaka på våra picnicrester, de var väldigt hungriga. 
Och närgågna!

På sightseeing-tur

Jättemysig stadskärna och så otroligt skönt att kunna promenera omkring

Utanför gamla rådhuset

Världens kanske smalaste hotell? Inte där vi bor dock.

Åt middag och drack supergod öl på stans egna bryggeri

Maten var också jättebra...

"Vad är det här för konstigt som ni har satt på mina händer?" undrar pojken som bott i öknen sedan han var 5 månader och knappt kännt kyla...

Skapligt kallt i poolen imorse! 

Nu checkar vi strax ut från hotellet och sticker ner på stan och ser på Veterans Day-paraden. Sedan blir det nog en tur till stans lilla djurpark innan vi åker hemåt igen. So long!

måndag 4 november 2013

Lata dagar

Helgen som gick var ganska slapp, och förutom de vanliga helgåtagandena så hände inget särskilt. Martin jobbade några timmar på söndagen, och sedan stack vi och köpte lite fika och åkte allihop till en park i närheten. En annan slags söndagsutflykt som också var mysig och kravlös. Men sen fck vi ett litet ryck i äventyrsnerven så när vi kom hem så bokade vi in en hotellnatt i Prescott nästa helg. Vi har ju långhelg i och med att Veterans´ day firas på måndagen så vad passar då bättre än en lite längre utflykt?

Nu bär det strax av till förskolan, där jag blivit ombedd att berätta lite kort om vårt svenska luciafirande för barnen i Jacks grupp. De håller på med ett tema om olika kulturer i världen denna termin och det är klart att man inte bangar på att vara en del av det!






fredag 1 november 2013

Halloween... all in!

Vi sa ju att vi ska försöka fira varenda högtid ordentligt under tiden som vi har kvar här borta. Maxxa upplevelsen. Och därför blev vi så glada när vi blev medbjudna att trick or treat-a i ett riktigt bra område, på våra vänners gata. Jag hade kanske önskat att vår familj hade kunnat enas om ett gemensamt tema, men när 4-åringen vägrade att vara något annat än en superhjälte och pappan absolut inte vill vara en superhjälte utan "något roligt, typ en varmkorv" så gav jag upp och fixade tema till mej och teddan bara. Alla glada så, och det blev en brokig skara (Ironman, Rödluvan och vargen, Kapten Krok, Jake och Izzie från "Jake och piraterna" samt en varmkorv och Joey Ramone som körde varsin kärra...) som gick ut med pumpahinkar i högsta hugg.

Jag vet att många i Sverige är eller har varit lite kritiska till att det här med Halloween har kommit och tagit över allhelgona litegrann. Att halloween är så komersiellt till skillnad mot den andra. Jag måste säga att efter att ha upplevt en riktig halloween,på plats i USA, så tycker jag att den bilden är lite skev. Det är såklart lite synd att dessa två helger hamnat nästan samtidigt för det handlar ju egentligen om helt olika saker. Här i sydvästra USA så firar man dessutom "day of the dead", en mexikansk högtid som påminner mer om vår allhelgona fast lite mer... eh färgglad. Googla det så får ni se!

Halloween här borta handlar mer om att umgås med grannarna, äta chili con carne (fast vi fuskade med pizza...), gå man ur huse och titta på alla söta ungar (och vuxna) i fantasifulla dräkter. I ett hus i grannskapet har de som bor där tydligen en tradition att bygga ett s.k. haunted house på sin uppfart där folk fick gå in och bli skrämda. Helt utan att ta betalt, och grannarna hade tydligen hjälpts åt med bygget. Jag älskar att det är så många som går helt in för saker här! Inget jante så långt ögat når, ingen som tittar konstigt eller är avundsjuka på grannar som vill göra något fint för grannskapet. Jack sa i morse att han ville att det skulle vara Halloween varenda dag nu, och det är faktiskt inte helt utan att jag tycker att det är lite sorgligt att vi förmodligen inte kommer kunna fira den här högtiden på samma sätt kommande år.

Jack och hans pirat-polare

Min knäppa familj!

Världens sötaste stygga varg!

Inga konstigheter...

Och såhär såg det ut vid ett antal hus på vägen... "One each please" sa de och Jack svarade "how about if I take two?"

Mycket folk ute, här är kön till spökhuset

Vargen fick också smaka lite choklad...

Ibland kan dåligt ljus bli som ett instagram-filter. 

måndag 28 oktober 2013

Måndagsmys

Ibland kan det vara jäkligt skönt att strunta i de vanliga måndagsmorgonrutinerna och istället bara klä på sig och packa in familjen i bilen och dra till närmaste diner och käka utefrukost. Måndagsmys och en skön inledning på en fullspäckad vecka med Halloweenfirandet som största höjdpunkten.




söndag 27 oktober 2013

Födelsedagskalas "American style"

Så var det då äntligen dax för Jacks kompis Aidan att fylla tre år och ha sitt efterlängtade kalas med bondgårdstema. Jack har VERKLIGEN sett fram emot det och imorse satt han och stirrade på klockan och frågade i ett om klockan äntligen var "nio och ett", dvs kvart i ett då vi skulle åka. Till saken hörde väl också att Jack igår var med mig och valde ut en present till Aidan, och som alltid så vill man ju gärna ge bort något som man själv tycker är fint. Och Jack var väldigt bestämd med att Aidan helst skulle öppna hans paket på en gång så att de kunde sätta igång att leka. Men först var det hoppborg och "petting zoo", ponnyridning, piñata och cupcakes. Samt en massa god mat och snacks. Ett dunderlyckat kalas där vi dessutom hade nöjet att hänga med en massa trevliga människor från vår fantastiska förskola. då födelsedagsbarnet hade bjudit alla sina klasskompisar... Är himla glad att ha lärt känna alla dessa härliga människor och därigenom ha fått uppleva åtminstone ett riktigt amerikanskt barnkalas a'la supersize under vår tid här.

Hoppborgen i bakgrunden...

Födeledagsbarnet rider ponny

Ted och jag klappar djur, första gången jag klappat en lama...

Lycklig den som fick en egen strut med popcorn...

...men säg den lyckan som varar länge!

Jack röjer loss i hoppborgen

Efter piñatan gått sönder letas det efter godis på gräsmattan

Två glada! Som ni ser har vi haft ytterligare ett par veckor där linne och barbent varit ett måste... Solglajjor däremot är ett måste året runt!

Kolla hur mycket jag fick ihop!

Teddo leker i klätterställningen... tänk att ha en bakgård så stor att man får plats med ett helt kalas av den här kalibern där!


Och här var det Jacks tur att gå loss på piñatan!

tisdag 22 oktober 2013

Tänder ljus idag

Idag tänder jag ett ljus och tänker lite extra på min pappa. Han skulle fyllt 68 idag om han hade fått vara med oss. Har svårt att förstå att det redan, och bara, om ett par veckor har gått hela 20 år sedan han dog. Redan för att jag minns det så tydligt, bara för att det känns som en hel livstid har gått sedan dess.

Undrar ibland hur han hade tänkt om vårt äventyr, om han hade kommit hit och hälsat på oss. Vet att han hade älskat att hänga med Martin ute i naturen och fått lära sig mer om allt det som han redan visste så mycket om. Vet att han hade avgudat sina små kloka barnbarn om han bara hade fått träffa dem.

Vissa dagar känns allt bara hopplöst, att inte ens kunna gå till kyrkan där han ligger begravd och sätta dit några fina höstlöv eller en kvist ljung för att man befinner sig så himla långt från allt, från sina rötter. Tur att det är samma måne som lyser över din kyrka och över min balkong. Jag är helt övertygad om att någon liten del av den du var sitter däruppe på den månen och tittar ner på oss.
 
 
Brukar lägga ett sånt här vid hans plats i columbariet, i år får det bli ett virtuellt istället.


lördag 19 oktober 2013

Boo at the zoo...

Halloween är ju så smått på ingång och jag tycker att det känns väldigt roligt att i år få gå "all in" på den fronten. Minns förra året, då hade vi precis kommit hit och förstod ju inte riktigt storheten i det hela. I år är vi bättre förberedda och dessutom är Jack större nu och ser verkligen fram emot det.

Innan själva halloween är det väldigt vanligt att man går på olika events, där man irrar runt i labyrinter av halm och tävlar och pysslar i olka små stånd. Idag hängde vi med Teds nya klasskompis Luka och hans föräldrar på Phoenix Zoo och deras "Boo at the zoo" (säger det igen, jag avgudar amerikanarnas vitsighet när allt ska rimma eller att man hittar på nya egna ord...). Efteråt snabbade vi oss med att klara av helgens vanliga bestyr (handla mat i minst två olika affärer) och sen svängde Jack och jag förbi en affär där vi handlade på oss lite halloween-attiraljer. Dessutom fick han välja en halloween-kostym, något han pratat om i många veckor. Det blev Iron Man, den blå eftersom den röda var slut i hans storlek. Jag hade kanske hellre sett honom i något lite mer gulligt men inte sjutton kan man som morsa komma och paja den enda halloween som man troligtvis som barn kommer att fira på plats i USA med amerikanska kompisar. Klart ungen ska välja sin egen dräkt, lillgrisen kan jag ju fortfarande bestämma över och vi har dessutom pratat om att gå "all in" hela familjen. Men det har vi ju inte sett än...

Imorgon planerar vi att kolla in monarkfjärils-utställningen på Botaniska trädgården, dessutom har de en lite "pumpkin patch" där också där barnen utlovas en helt egen pumpa att ta hem. Det blir en helg helt i höstens tecken vilket känns skönt, man gillar ju det där med att det märks att årstiderna kommer och går. Och när höstvädret ligger på en 30 grader och strålande sol om dagarna så får man ju förstärka känslan på andra sätt.

3 busungar på rad

Får hjälp att göra ett "lollipop-spöke"

Lyckohjulet...

Ted provade att köra traktor

Och klappade fint på getterna... för det mesta.

"Mamma kolla, jag sitter på en punkin" Älskar att hans engelska nu är så bra att svenskan halkar efter, så han får hitta på nya svenska ord. I början var det ju tvärtom!

Stannade till i ett photo booth och fick två comboy-polaroider med hem.

Fick ett ryck och köpte lite halloween-dekorationer till balkongen. All in var det ju!