Hej!

Som ni säkert redan vet eller har hajat vid det här laget så har jag tagit lite blogg-semester nu igen eftersom vi ju är i Sverige och njuter av svala sommardagar, och umgås  intensivt med de människor vi står närmast. Mitt behov av att skriva mättas till stor del av att prata, prata, prata så därför får bloggen vila lite till. Men jag kommer definitivt fortsätta skriva när vi är på amerikansk mark igen, eller innan dess om jag av någon anledning känner att pratet inte räcker. Tills dess, ha en riktigt fin sommar!

Hej från NYC

Tillslut kom vi fram. Resan började ju inte så bra med Martin som vaknade magsjuk i fredags, och när sedan Jack kräktes ner hela mataffären när vi skulle handla resesnacks så började jag tvivla på att vi faktiskt skulle komma iväg. Men ungar är ju som de är, och efter att ha sovit ett par timmar så vaknade han pigg och hungrig. Packandet fick bli lite på halvfart men det gick ändå hyfsat. Jag var ju livrädd att själv bli sjuk så jag packade jättesnabbt för att hinna innan. Vi kom i säng ganska sent och ställde klockan på 5.00 för att hinna i god tid.

Vi hade beställt en taxi till 6.30 och planet skulle gå 8.46 så vi hade haft god tid på oss (vi hade tänkt äta frukost på flygplatsen) OM det hade kommit någon taxi. Men det gjorde det inte. Så vi väntade och ringde och tjatade och väntade ännu mer. Måste också tala om att vid det här laget var det redan över 30 grader ute och vi hade inte tagit med något vatten.  Efter 1 timme (!) kommer taxin äntligen. Vi kom till flygplatsen precis och checkade in allting, sedan ville jag springa och köpa lite frukost. Bakom mig såg jag hur de är i full gång med att boarda vårt plan och när jag äntligen får betala så fattas det 50 cent i kontanter. Jag springer till Martin som står en bit bort med plånboken och när jag äntligen handlat klart så är vi näst sist med att gå ombord på planet. Svettig morgon!

Flygresan gick ändå bra, Martin såg lite blek ut men var på benen i allafall och vi turades om att jonglera med Ted, som sprattlade runt värre än någonsin, och att underhålla Jack. När vi väl var framme på Newark så hämtade vi väskorna och gick och käkade lite lunch/middag innan vi hoppade in i en taxi som körde rally in till vårt hotell här på Manhattan. 

Igår blev det middag på ett barbecuehak här i närheten och en promenad runt kvarteret (älskar att kunna promenera, vi är så INTE bortskämda med det numera...). New York är härligt men svettigt (typ 32 grader i skuggan och fuktigt, till skillnad från i Phoenix där man knappt kan andas för att luften är så varm och torr). Idag har vi varit uppe på 86e våningen i Empire State Building och hängt lite i Central Park. Det blir en kort visit den här gången men jag hoppas verkligen kunna åka tillbaka hit när ungarna är större (eller så får de stanna hemma...). Nu sticker vi snart ut och hittar något att käka till middag och förhoppningsvis får vi ett par timmar på stan imorgon också innan vi åker vidare mot Sverige.

Spanar in utsikten över södra Manhattan

Frihetsgudinnan i bakgrunden

Toppen

Åka tunnelbana

Central Park, kontrasterna mellan lummig park och höga hus

Man kan sitta i gräset och äta en spindelmannen-glass

Magiskt vackert

Här bor vi typ!

Gaaah!!!

Om man inte tycker att det är spännande nog att flyga över Atlanten och vara borta en hel månad med två små spralliga barn, då kan man ju se till att den ena föräldern blir magsjuk dagen innan avfärd... Kära gud (eller valfri annan envåldshärskare) jag tror att du kanske borde gå på ett möte hos anonyma spelmissbrukare, DET ÄR HELT ENKELT INTE OK ATT GAMBLA MED OSS PÅ DET HÄR SÄTTET! 

Nu hinner jag inte sitta här längre, måste multitaska lite som väskpackare/mamma/städare/sjuksköterska. Hoppas er fredag är och har varit lite bättre än vår har varit så här långt...

Det är alltså inte jag som är sjuk, det bara ser ut så...

Åka hem eller åka bort?

Det är en mycket konstig känsla att packa resväskorna för att åka och hälsa på hemma. Vad ska man ta med sig och vad kan man lämna? Vi ska ändå vara borta en hel månad. Eller hemma, beroende på hur man ser på det. Det är egentligen först nu som jag inser att jag känner mej mer hemma här än vad jag hade trott. Det är ju ändå har vi har vår bas, och det är här vi har alla de saker vi behöver just nu.

Hoppas att den känslan kan komma tillbaka när det är dags att åka tillbaka hit i augusti, så att ledsnaden över att lämna Sverige kan drygas ut lite av känslan att det är ganska skönt att återvända hem igen. Till sin bas-station. Jag är riktigt usel på avsked och kan redan nu, innan vi ens kommit iväg, känna lite ångest över att det kommer bli jobbigt att säga hejdå till allt och alla igen. Snacka om att ta ut saker i förväg...

Nu något helt annat. Idag är det 4th of July och Amerikas självständighetsdag. Vi tar en paus från allt resfix och packande och åker på barbecue hos ett par kompisar från förskolan. Jag hade sett framför mig någon slags parad, men jag tror att det är alldeles för varmt här i Phoenix-området. Alla offentliga firanden äger rum på kvällen, och det kanske inte är så konstigt med tanke på temperaturen på dagarna här. De obligatoriska fyrverkerierna får vi njuta av från TV-soffan eftersom våra små är mer morgon- än kvällsmänniskor.

 

 

Nu är det mindre än två dagar kvar till vi åker, och mindre än fem tills vi kommer fram. Desto fler anledningar att fira idag med andra ord!

Nedräkning

Om bara en liten vecka är vi på plats! Men innan det ska vi nu hinna med två nätter på Manhattan, så vi sticker redan på lördag morgon härifrån. Och herregud vad skönt det ska bli att komma härifrån en stund, att få andas lite luft som inte svider i halsen för att den är så varm och torr. Det är ju helt enkelt inte klokt hur varmt vi har haft det senaste dagarna.

Förskolan är ju slut för terminen, och börjar igen i slutet av augusti. Det gör ju defnitivt att vi längtar lite extra efter att kunna springa runt utomhus, just nu är det inte bara en utan två små apor som klättrar på väggarna här hemma. Förskolan har ju annars varit Jacks fristad och chans att komma ut bland kompisar och få leka och springa av sig lite... Nu får vi istället ta en dag i taget och försöka hitta på roliga saker ändå, men eftersom Ted precis är på väg att ställa om från två tupplurar om dagen till bara en så är han lite trött om dagarna och det gör det lite extra svårt att komma iväg ut.

Men om bara en liten vecka så kan han ligga och snusa i lugn och ro i vagnen ute på landet och andas frisk och sval (!) sommarluft. Åh vad vi längtar, allihop. Nedräkningen har börjat.

Målbilden!

 

Och förresten har duvorna lagt två ägg nu!